Herr talman! Jag noterar att finansministern inte svarar vare sig på mina frågor eller på Raimos frågor. Jag provar att ställa dem igen: Varför lägger regeringen huvudfokus på attitydundersökningar i stället för fakta? Varför inte i stället prata om de åtgärder som vi skulle kunna genomföra och som det dessutom har funnits majoritet i Sveriges riksdag för?
Det exempel som Anders Borg tog upp i sitt svar, personalliggare i byggbranschen, har förhalats av regeringen. Två tillkännagivanden från riksdagen har man i ryggen, från januari 2013 och nu 2014. Skatteutskottets pressmeddelande från 2014 var: Regeringen har inte gjort som riksdagen begärt.
Förklara också gärna, Anders Borg, varför regeringen inte har vidtagit åtgärder inom taxibranschen, trots att det har funnits ett underlag sedan 2006. Först nu kommer förslaget, men ingenting är nytt. Vi har slösat åtta år!
Förklara också gärna varför den svenska regeringen så senfärdigt hoppar på det internationella arbetet i OECD mot skattefusk och dessutom i sitt förhandlingsdirektiv motsätter sig införandet av land-för-land-rapportering, som framhålls som en av de viktigaste åtgärderna för att komma till rätta med internationellt skatteundandragande.
Ett tag hade vi förhoppningen att regeringen skulle ha lyssnat på behovet av månadsredovisningar, men där har man nu backat. Varför då? Är det för att man inte kommer överens inom Alliansen?
Kvitto för HUS-avdrag, uppförandekoder i upphandlingen - allt detta är förslag som Socialdemokraterna har lagt fram i Sveriges riksdag och som kunde ha minskat skattefusket och hindrat att sjysta företag tvingats läggas ned. Denna summering avslutar jag med att instämma i Anders Borgs svar: Nej, regeringen har inte gjort nog. Man har inte ens en gång gjort vad man hade kunnat.