Fru talman! Svensk musikpolitik har drabbats av
ett stort svart hål. Faktum är att vi fortfarande inte vet
hur de redan beslutade nedskärningarna och ompriori-
teringarna inom musikens område drabbar ute i ytters-
ta led. Vi vet dock att de drabbar. Vi vet också, tack
vare Kulturrådets utredning, att länsmusiken i Sverige
utvecklas hela tiden - om någon nu hade trott någon-
ting annat. Redan 1995 utförde regionala musikorga-
nisationer 14 400 konserter som nådde 1 564 300
lyssnare. Hälften av konserterna var riktade till barn
och ungdomar. Att beslutat sparbeting får konsekven-
ser för musiken är självklart, det vet vi alla. Orkestrar
läggs ned, alltfler tvingas ut på frilansmarknaden, en
marknad som till 80 % finns i Stockholm, Göteborg
och Malmö - med andra ord en ökad centralisering.
Kommunala musikskolor utanför storstadsområ-
den får svårt med rekrytering av lärare om det inte
finns en länsorkester som kan erbjuda arbetstillfällen,
också, skulle jag säga. Karriärvägen för unga musiker
riskerar att utarmas.
Fru talman! För varje krona som vi satsar på mu-
sik får vi så oändligt mycket tillbaka, inte bara i
mänsklig tillväxt utan också i krassa ekonomiska
värden. Svensk musikexport ligger trea på exportlis-
tan och omsätter mellan 1 och 43 miljarder kronor
beroende på vad man räknar in. Popmiljonären Per
Gessle i Halmstad betalade 29 miljoner kronor i skatt
år 1995. Det hade räckt att driva en musikskola i
Halmstad som är tre gånger större än den som redan
finns. Därför, fru talman, är riksdagens njugga in-
ställning till musik och svensk musikpolitik en full-
ständig gåta för mig.
Miljöpartiet kräver nu tillsammans med en stor del
av musiklivet en kartläggning av hela musiklivet.
Innan ett sparbeting görs och kostnaderna vältras över
på landsting skall vi veta vad som händer om ett läns
enda professionella musikensemble eller länets peda-
gogiska skolverksamhet bortrationaliseras.
Vill vi inte ha professionella musiker längre? Det
är en polemisk fråga. Självfallet vill vi det. Avsaknad
av topporkestrar kommer med säkerhet att leda till att
breddmusiken och det nu utbredda amatörmusiceran-
det tappar terräng, så att vi kanske inte får det vi vill.
Det är ännu inte för sent att göra en uppföljning. Jag
vet att Kulturrådet nu går vidare i utvärdering sek-
torsvis, men Miljöpartiet kräver helhetssyn.
Vad innebär beslutat sparbeting för t.ex. tonsätta-
re? Ett fungerande musikliv krävs för deras yrkes-
utövning. Det finns kanske runt 1 000 tonsättare i
Sverige i dag, varav en handfull är kvinnor. Fler är
det inte. Gruppen är mycket sårbar. Honnörsord tyck-
er jag skall vara helhet och kvalitet, och inte snuttifi-
ering. Jag yrkar därför bifall till reservation 3 under
mom. 5.
Låt nu regeringen komma tillbaka till riksdagen
med en rapport om kartläggningens resultat, och stop-
pa sparbetinget på musik i vårens budgetproposition!
Fru talman! Jag vill säga ett par speciella ord om
folkmusik. Om det är så att vi i riksdagen anser att
folkmusiken borde få en högre status i Sverige, såsom
i de övriga nordiska länderna, så måste vi visa det på
något sätt. Ett sätt är att vi redan har gett Falu musik-
festival ett nationellt uppdrag på tre år. Ett annat sätt
kan vara att stödja utveckling av nationella folkmu-
sikcentrer.
Eric Sahlströms institut i Tobo i Uppland invigdes
i januari i år. Många goda krafter har samarbetat för
att göra detta möjligt. Institutet kommer speciellt att
arbeta för nyckelharpans fortlevnad och utveckling.
Även folkmusik och folkdans kommer att få stort
utrymme på institutet. Nyckelharpan kommer att bli
korad som nationalinstrument inom en snar framtid,
tror jag.
Att arbeta med kultur innebär i dag ofta att man
måste lägga ned mycket tid på att hitta pengar. Folk-
musik och nyckelharpa har det inte lätt i sponsrings-
konkurrensen. En ekonomisk trygghet till drift av Eric
Sahlströms institut är därför mycket angelägen. Där-
för stöder jag reservation 2 under mom. 3, där man
vill att riksdagen uttalar att regeringen återkommer
med förslag till kontinuerligt, långsiktigt stöd.