Fru talman! Även jag tänker tala om Eric Sahl-
ström-Institutet. Jag tycker att Barbro Andersson på
ett förtjänstfullt sätt har framställt vikten av institutet
och all den möda och det engagemang som en rad
människor och organisationer har lagt ned för att det
här institutet skall komma till stånd.
Även jag har i den här frågan väckt en motion,
som avstyrks av utskottets majoritet. Motionen går ut
på att riksdagen skall begära att regeringen återkom-
mer till riksdagen med förslag om en långsiktig fi-
nansiering av det här institutet. Majoriteten har
mycket positiva skrivningar om institutet, och det
gläder mig. Jag tror att det är viktigt att det finns en
insikt om betydelsen av ett sådant här institutet.
Man skriver om vikten av att folkmusik, folksång
och folkdans skall kunna bevaras, utvecklas och föras
vidare till kommande generationer. Man framhåller
också att folkmusiken är mycket betydelsefull och att
den är en viktig del av musiklivet i hela landet. Ett
institut som inriktar sig på folkmusiken i hela dess
bredd kan bli betydelsefull.
Men sedan tar tyvärr det positiva slut. När det
gäller hur det här institutet skall kunna fortleva och
utvecklas hänvisar man till frivilliga krafter. Man
hänvisar tillbaka till initiativtagarna och till regionala
och lokala organ, som man anser skall finansiera
verksamheten. Det betyder att man betraktar finansie-
ringen av det här institutet som en lokal fråga.
Jag tycker dock att man då har missat hela me-
ningen med i vart fall min motion och såvitt jag vet
även syftet med det här institutet. Hela tanken med
det bygger på insikten om behovet av ett nationellt
institut för folkmusiken, på samma sätt som i Norge
och i Finland, där man i dag har fem respektive tre
sådana institut.
Jag tycker inte att det är någon lokal fråga om vi
skall värna, utveckla och föra vidare vår folkmu-
siktradition i Sverige. Det är en nationell fråga, precis
som man har valt att nationellt ta ansvar för andra
delar av musiklivet i Sverige. Jag beklagar att utskot-
tet har valt att ta bara ett steg i den här frågan, även
om jag är glad för det.
Jag har nu lyssnat och förstått, och det framgår
även av texten, att man är beredd att komma tillbaka
till denna fråga. Det gläder mig att man kan tänka sig
det. Jag är dock orolig för att alla de initiativtagare
och alla de krafter som har satts i gång inte orkar
fortsätta att satsa i längden, om de inte kan få i varje
fall en viss statlig finansieringshjälp för att hålla verk-
samheten i gång.
Jag kunde naturligtvis liksom andra vara nöjd med
de vackra orden, men om man är seriös och menar
allvar med de vackra orden, är det viktigt att man
också sätter pengar bakom dessa. Därför, fru talman,
yrkar jag bifall till den reservation som Miljöpartiet
och Centerpartiet har fogat vid betänkandet med an-
ledning av min motion.
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 2.