Herr talman! Tack, Emma Wallrup, för ett intressant anförande!
Emma Wallrup ägnade större delen av sin tid åt just postfrågorna, som är väldigt intressanta. Jag tror att jag och Emma Wallrup har lite olika ideologisk ingång när det gäller hur postmarknaden ska fungera. Åtminstone har tidigare debatter visat det. Det som Emma Wallrup beskriver som verkningsfulla åtgärder är först och främst ledarskapet på Postnord. Det håller jag helt med om. Det är en viktig ledarskapsfråga när man behöver göra denna övergång till en ny sorts marknad. Hon nämner också postboxar. Det är klart att det finns en poäng i det. Man kan diskutera exakt hur det ska gå till.
Pristarifferna, som enligt postlagen ska vara offentliga för att Postnord inte ska kunna använda sin storlek som tidigare monopolist för att dumpa priserna och på det viset manövrera ut eventuella andra paketleverantörer och i princip återgå till en monopolställning, vänder sig Emma Wallrup också mot. Hon vänder sig också mot avkastningskravet, som Postnord har i likhet med alla andra statligt ägda företag. Det är ett avkastningskrav som inte bara handlar om profithunger från statens sida utan också om förutsättningar för att investera i framtida omställningar. Hon talar om en mjuk övergång.
Sammantaget känns det som om Emma Wallrup vill återgå till någon form av monopolsituation för posten och att de andra alternativen på postmarknaden, som kommer med viktiga komplement framför allt på paketmarknaden, där Postnord har sin absolut största expansion, ytterligare ska begränsas. Har jag förstått detta rätt, och hur tror Emma Wallrup i så fall att det löser de långsiktiga utmaningarna?