Herr talman! Allt som är en avreglering från en monopolistisk marknad gynnar per definition de privata alternativen mer än det statliga. Man går ju oundvikligen från att ha 100 procent av marknaden till att ha en marknadsandel som är mindre än 100 procent. Det är svårt att avancera från en hundraprocentig marknadsandel, så att säga. I så måtto får jag väl ändå ge Emma Wallrup rätt: Ja de privata alternativen har gynnats av marknadsöppningen. Det är väl knappast förvånande?
När det gäller pristarifferna måste vi skilja mellan äpplen och päron. Samhällsuppdraget handlar om distribution av post och också om grundläggande pakettjänster. I dag fungerar paketmarknaden i Sverige bra jämfört med många andra länder. Det finns flera olika aktörer som ser till att konkurrera med varandra och hålla varandra på tårna.
Om nu Emma Wallrup vill ha en bättre service till medborgarna är det viktigt att det finns alternativ till Postnord, så att man har möjlighet att välja bort dem om de inte håller måttet. Jag har svårt att föreställa mig en starkare drivkraft för ett företag som Postnord än att bli bortvalt av dem som annars skulle ha använt sig av dem. Där spelar pristarifferna en viktig roll. Avkastningskravet fyller också sin funktion.
Den mjuka övergång som Emma Wallrup talar om är jag också intresserad av. Anser hon att det finns skäl att bromsa den digitala utvecklingen för att rädda Postnord? Det låter nästan så. Det vore synd i så fall.
Jag vet att det finns folk som har tagit begrepp som "aggressiv digitaliseringspolitik" i sin mun just när det gäller förhållandet till Postnord och de minskande brevvolymerna. Jag skulle snarare vilja bejaka ett framåtblickande och starkt ledarskap inom digitaliseringspolitiken. Det kommer att leda till minskade brevvolymer, men vi kan alltså inte stoppa framtiden för att Postnord går dåligt.