Fru talman! Den ansvariga myndigheten när det
gäller själva balsameringsprocessen är Socialstyrel-
sen, och när kroppen flyttas från sjukhuset är det
kyrkan eller i Stockholm och Tranås kommunen som
tar över ansvaret. Jag anser att det är dessa myndig-
heters ansvar att följa lagbestämmelserna.
När det gäller den miljömässiga aspekten vill jag
peka på att detta är en fråga som berör och drabbar
många människor. Väldigt få av de anhöriga känner
till vad balsamering innebär. Man kan inte förvara en
död kropp i mer än en och en halv vecka utan att göra
någonting. Om man t.ex. använder ett uttryck som "vi
gör väl det som är brukligt" innebär inte att de anhö-
riga förstår att det sker en balsamering, dvs. att man
byter ut blodet mot formalin och därmed bl.a. skapar
miljöproblemet. Det är ju ett starkt konserverande
medel och därmed farligt.
Varför använder vi inte försiktighetsprincipen?
Det vore egentligen självklart. Skärp reglerna! Sätt
genast i gång att bygga ut fryskapaciteten, om det är
sådan som saknas! Det ska inte behöva finnas ett
sådant här miljöproblem. Och framför allt: Sätt in
kontroller! Det har inte flutit upp några döda fiskar i
anslutning till begravningsplatserna, men det finns
stor anledning att sätta in kontroller och se efter vad
som har skett, främst i den långsamma processen.
I ett land som Tyskland är det här ämnet förbjudet
att använda vid begravningar. Där gäller en och en
halv vecka - punkt och slut. Miljöministern, som har
det yttersta ansvaret för miljön, bör titta extra noga på
de dolda effekter som inte kommer fram om man inte
sätter in kontroller. Formalin är ett oerhört starkt gift i
den aktuella formen. Man kan ta lätt på det eller inte,
men jag menar att det inte är ansvarigt att inte göra
någonting. Ett ansvarigt statsråd bör nog ta detta på
allvar och framför allt om inte annat se till att det
sätts in en riktad kontroll.