Fru talman! Av den statsskuld som vi bär med oss
som en tung kvarnsten runt halsen - och som funnits
sedan Hedenhös - uppkom hälften under de tre år det
var en borgerlig regering, dvs. 1991-1994. Räntorna
på den statsskulden är fortfarande den största utgift-
sposten i statens budget. Det är en tung börda. Men vi
klarar detta utan att låna nya pengar. Vi betalar inte
bara för de utgifter vi har till vettiga ändamål, vi beta-
lar också räntorna på den gamla skulden utan att låna
upp mera pengar. I den meningen har det skett en
avgörande förändring.
I takt med att ekonomin och de offentliga finan-
serna förbättras kan vi göra förbättringar. Vi har satt
in ökade insatser för barnfamiljerna genom höjda
barnbidrag och flerbarnstilläggen. Ännu viktigare är
att fler människor får jobb, arbetslösheten minskar.
Det är till stor hjälp, inte minst för barnfamiljerna, att
ta sig ur arbetslöshetsträsket. Det är en sund och stark
ekonomi som skapar utrymme för ökad standard för
svenska befolkningen, inklusive barnfamiljerna. Det
är den vägen vi skall gå - inte genom att låna oss
fram.
Inlandsbanan