Herr talman! Likvärdiga ekonomiska förutsättningar - men varför ska då inte kostnader beaktas som faktiskt belastar de ekonomiska möjligheterna? Det tycker jag är en viktig frågeställning att ha med sig i arbetet.
Det är nämligen så att verksamheterna i den här delen av offentlig sektor består av händer. De består av människor som utför den så kallade service som vi ska se till att alla får del av ute i landet. Det handlar om sjukvårdsbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor, förskolepersonal i kommunerna och lärare. Det här handlar om att det faktiskt är människor som så att säga skapar den service som vi alla värnar, tycker är viktig och behöver ta del av. Då handlar det om att det faktiskt är en kostnad för de offentliga arbetsgivarna. Man ska betala löner och arbetsgivaravgifter med mera.
Det allmänna kostnadsläget i Stockholm gör exempelvis att boendekostnaden är oerhört mycket högre. Det vet statsrådet, som arbetar med bostadsfrågor. Vi vet också att matpriserna är mycket högre. Den generella kostnadsnivån är mycket högre. Det har ju påverkat allas löneläge i den här regionen. Men plötsligt plockar man ut offentlig sektor och landstingen, specifikt Stockholms läns landsting, och skapar ett system som faktiskt inte bidrar till en ökad jämställdhet. Just landstinget som offentlig arbetsgivare ska inte få beakta de kostnader som finns. Där handlar det om att kostnaderna för de här händerna, de här kvinnorna, vilket det ju främst är som utför arbetet, ska man inte kunna beakta i själva utjämningssystemet. Den här enorma accelerationen av vad utjämningssystemet drar ut från landstinget innebär att man måste spara pengar. Det sparas på kvinnolöner, och det ska sparas på antalet händer i verksamheten.
Sedan ska man komma ihåg att statsrådet Lövdén ofta påtalar att det skulle ha varit en icke ansvarsfull politik och att man har låtit kostnaderna öka. Men det är fortfarande lönekostnader vi talar om. Därför menar jag att det är viktigt att höra i dag från statsrådet att den här faktorn beaktas i det fortsatta arbetet, för det som händer i dag är att det påverkar jämställdheten. Jag skulle ändå vilja höra från statsrådet om han inte någonstans kan hålla med om att det de facto är det som det handlar om. Det påverkar faktiskt lönerna för kvinnorna i offentlig sektor, och det handlar om vilket synsätt man ska ha på den offentliga arbetsgivarens möjligheter att bidra till jämställdheten.
Tittar vi närmare på de olika grupper som jag räknade upp ser vi att byggnadsarbetare är en mansdominerad sektor. Det tror jag att statsrådet kan hålla med om. Vi vet också att den största andelen av ingenjörerna är män. De har ett löneläge som ligger 10 % över övriga landet. Därför menar jag att det är väldigt viktigt att man belyser också konsekvenserna just ur ett jämställdhetsperspektiv.
De siffror som finns och som visar att kvinnor i offentlig sektor i genomsnitt tjänar 73 % av de manliga genomsnittslönerna bör rimligen skicka med en oerhört viktig signal om att någonting måste göras. Men jag tycker fortfarande att jag saknar en tydlig signal från statsrådet om vilket sätt man kommer att beakta detta på. För de facto är det så att i svaret står att jämställdheten är någonting för andra politikområden att arbeta med.