Herr talman! Vi är överens om att det finns människor som har symtom som kan bero på elöverkänslighet och om att det finns strålning.
Kan Patrik Forslund förklara för mig vad som menas med att regeringen och SSI ser det här som ett medicinskt problem som ska åtgärdas medicinskt - det vill säga att läkarna och vetenskapen får ta hand om de symtom som människor upplever och ge rehabilitering, bot och hjälp och även symtomlindring? Tydligen ska man inte titta på om orsaken skulle kunna vara strålning eller elöverkänslighet och på hur det kan förebyggas, till exempel genom minskad strålning eller minskade andra strålningsvärden eller genom rekommendationer till människor om hur de kan minska risken att utsätta sig eller sina barn för strålning.
Att hävda att detta är ett medicinskt problem är i min värld detsamma som att säga att det om jag blir skadad vid en trafikolycka och kommer in till sjukhuset med brutna armar och ben är ett medicinskt problem. Det är läkarna och sjuksköterskorna som ska se till att jag får den hjälp och den vård jag behöver eftersom jag har skador eller symtom.
Då är det väl konstigt om inte Vägverket ska kunna göra vad de kan för att förebygga att skador uppstår och ha så kallad nolltolerans och säga: Vi ska göra vad vi kan för att ingen ska dödas i trafiken, och vi ska göra vad vi kan för att minska antalet olyckor i trafiken.
Det är ju inte Vägverket som kör bilarna, men Vägverket har tagit på sig ett ansvar för att se till att vägarna är optimala för ökad trafiksäkerhet så att du och jag inte hamnar i kurvor eller korsningar där risken är väldigt stor att vi blir skadade. Samma resonemang har jag när det gäller att förebygga strålningsskador. Men hur kan du, Patrik Forslund, mena att det här bara är ett medicinskt problem?