Herr talman! Försvarsutskottet har behandlat motioner som bland annat handlar om elektromagnetisk strålning, elkänslighet och strålskyddslagen. Det är det vi nu ska debattera.
Frågan om relationen mellan elektromagnetiska fält och ohälsa är mer aktuell än någonsin. Människor exponeras dagligen för olika typer av strålning från till exempel mobiltelefoner, mobilmaster, bildskärmar och diverse elektrisk utrustning. Allt fler serviceinrättningar i samhället bygger sitt tjänsteutbud på att kommunikation ska ske via mobiltelefon eller Internet. Det är ett snabbt och effektivt redskap för de flesta men för en del förenat med ohälsa.
Fler och fler ställer sig därför frågan vilken påverkan den ökande förekomsten av elektromagnetisk strålning har på hälsan, både på kort och lång sikt. Enskilda människor beskriver besvär och ohälsa vid användandet av datorer, mobiltelefoner, i samband med el i alla dess former.
Eftersom användning och förekomst av teknik som är beroende av el eller som avger strålning inte kommer att minska i framtiden, snarare tvärtom, kommer vi människor i framtiden att dagligen utsättas för och komma i kontakt med det. Det är omöjligt att undvika om man ska kunna leva ett fungerande dagligt liv.
Redan under graviditeten utsätts den blivande mamman och barnet för strålning, i mycket små doser men ändock. Ultraljud och annan medicinsk utrustning avger strålning. Därför är det viktigt att det finns kontroll och gränsvärden och att man följer utvecklingen noga. Försiktighetsprincipen bör gälla tills man är säker på vilka effekter strålningen kan få.
Statens strålskyddsinstitut har numera antagit en mer ödmjuk inställning och medger att man inte kan förutse långsiktiga effekter. Även Vetenskapsrådets granskning och sammanställning av svensk forskning öppnar för att mer forskning krävs innan man med säkerhet kan säga att elektromagnetisk strålning är helt ofarlig för människan.
Man kan alltså inte bortse från att det finns hälsorisker i samband med exponering av elektromagnetiska fält. Det är oroande att forskningen om sambandet mellan elektromagnetisk strålning och hälsa präglas av låsta positioner och infekterade konflikter.
År 2004 genomförde Vetenskapsrådet en sammanställning och värdering av svensk forskning kring hälsoeffekter av elektromagnetiska fält. Där konstateras det att den svenska forskningen generellt håller en tillfredsställande vetenskaplig kvalitet. Vetenskapsrådet anser samtidigt att det finns ett flertal metodologiska problem och att viss forskning får mycket splittrade omdömen av andra forskare.
Vetenskapsrådets genomgång och analys av forskningen visar enligt vår mening att det krävs mer resurser för forskning om hälsoeffekter och elektromagnetisk strålning. Precis som Vetenskapsrådet med flera efterlyser också vi en patientnära forskning av dem som drabbas av överkänslighet på grund av strålning. Det finns flera skäl att, liksom flera länder i vår omgivning, upprätta ett nationellt forskningsprogram avseende elektromagnetisk strålning och hälsa.
Herr talman! Allt fler människor upplever elöverkänslighet i varierande grad. Orsaken till dessa besvär diskuteras flitigt, och inte sällan har den enskilda människan hamnat i kläm. Det finns ännu ingen samstämmig förklaring till vad elöverkänslighet är.
Många människor upplever sig missförstådda och utsatta samtidigt som arbetsliv och familjeliv drabbas av den enskildas ohälsa. Symtomen på överkänslighet kan vara huvudvärk, stress, sömnproblem, hudbesvär, smärta och muskelbesvär. Enligt Elöverkänsligas förbund lider så många som 180 000 svenskar av elöverkänslighet i olika hög grad.
Herr talman! Vänsterpartiet anser att forskningen om elöverkänslighet måste breddas och fördjupas. Oavsett om det går att finna ett vetenskapligt stöd eller inte för att det är strålningen som är orsaken finns det ett stort behov av att ta reda på mer om vilka andra faktorer som kan bidra till elöverkänslighet.
Det krävs en allsidig forskning där tekniker, medicinsk kompetens av alla slag och människor som upplever dessa problem samarbetar. Forskningen bör också inriktas mot att dokumentera och utvärdera åtgärder för rehabilitering och symtomlindring. Det behövs en fortsatt forskning för att vetenskapligt fastställa elöverkänslighet.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 1.