Herr talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Många har varit inne på att mycket har hänt det senaste året. Särskilt är det väl så att vi faktiskt äntligen driver det här landet - det stora, fantastiska Sverige - med en rödgrön budget.
När det gäller förskolan är det väldigt många som tänker mycket. Man tänker små barn, och man tänker liv och rörelse. Man tänker pedagogisk verksamhet, förskollärare, barnskötare, skolgårdar, slaskigt väder, allvädersstövlar och överdragsbyxor. Man tänker mycket färg, pärlplattor, pennor och kuddar och madrasser på golvet. Man tänker mysig belysning och ljuddämpande material på väggarna. Många kanske känner igen sig i detta. Man tänker också mycket omsorg, mycket kamratskap, vänner och mycket annat. Jag tänker just nu på om min dotter fick på sig den där overallen sedan min man i går slet sönder dess dragkedja.
Det jag vill säga är att förskolan är väldigt mångfasetterad. Bortsett från allt det jag nämnde tänker man nämligen också mycket på känslor. Man tänker på svårigheten att lämna barnen och på frustrationen i pedagogernas ögon när de känner att de inte är tillräckliga. Den förskola som är så fantastisk innehåller väldigt mycket. Den engagerar de flesta, och vi kan alla känna stolthet över den fina förskola vi har. Vi vill fortsätta utveckla den med fokus på våra barns och personalens bästa, nu och i framtiden.
Den svenska förskolan ska finnas, och den ska finnas till för alla barn. Den ska garantera våra barn en god och trygg miljö som ger förutsättningen att utvecklas till självständiga individer och som främjar nyfikenhet och förmåga att leka. Det ska finnas utrymme att växa enskilt och i grupp. Det är väldigt viktigt, herr talman, att framhålla att verksamheten ska präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Det är också just det som framgår av det här betänkandet: Förskolan har gått från att vara en del av familjepolitiken till att vara en oerhört viktig del i ett sammanhållet utbildningssystem.
Som förälder med barn i förskoleålder vet jag hur viktigt det är att vi har en förskola som möter mitt barn och dess behov och att jag med trygghet kan lämna mitt barn hos engagerade förskollärare och barnskötare. Jag har rest och sett hur barnomsorgen fungerar i andra länder, och det är slående hur bra vi har det.
Detta är någonting som inte alltid har varit självklart. Om man tittar på historiken och hur Sverige såg ut innan förskolan kom till i sin nuvarande form blir man både arg och ledsen. Som yrkesutövande kvinna och mamma var det inte självklart att kunna arbeta - att ta hand om barn och familj sågs som kvinnans uppgift. Detta har vi med en medveten politik och medvetna reformer jobbat bort. Det är nämligen så att förskolan är en förutsättning för ett jämställt arbetsliv i Sverige, och det är någonting vi ska fortsätta jobba för.
Vi måste alltid prata om förskolan som ett av de viktigaste och mest grundläggande fundamenten. Det är ett självklart inslag i det livslånga lärandet. Forskning visar nämligen att barn som har gått i en förskola med hög kvalitet lyckas bättre i skolan. De blir bättre förberedda för skolan, har bättre språkkunskaper och visar större social kompetens jämfört med barn som inte har deltagit i förskolans verksamhet. Detta gäller särskilt barn som kommer från resurssvaga hem och barn med tuffa uppväxtvillkor. En förskola av hög kvalitet bidrar därmed till att stärka kunskapsresultaten och öka jämlikheten i skolan - och på sikt också i samhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan
Herr talman! Vi har nog alla på ett eller annat sätt följt debatten och diskussionen om stora barngrupper, att personalen går på knäna och att frustrationen växer från föräldrarnas håll. Man vill känna trygghet, man vill känna arbetsro och man vill att förskolan ska kunna leva upp till ambitionerna i skollag och läroplan. Det är viktigt att härifrån, från Sveriges riksdag, säga att vi hör dem. Vi hör dem, och vi vill göra någonting åt detta. Vi kanske inte är fullt ut i hamn, men det pågår ett medvetet politiskt arbete för att möta de behov som finns.
Två viktiga förutsättningar för att förskolan ska kunna uppfylla målen för verksamheten är att barngrupperna har en lämplig storlek och att personaltätheten är tillräcklig - att vi har tillgång till duktiga barnskötare och förskollärare. Mot den bakgrunden är det glädjande att regeringen gör viktiga investeringar i förskolan. Skolverket har presenterat sitt arbete med att återinföra riktmärken och riktlinjer för mindre barngrupper, och man har även uppdraget att fördela 830 miljoner årligen för att stimulera huvudmännen att minska barngrupperna för de yngsta barnen.
Det är också viktigt att framhålla att vi ser behovet av fler utbildningsplatser för förskollärare. Det skapar förutsättningar för huvudmän att höja lärartätheten och rekrytera kompetens som kan ge varje barn förutsättningar att bli sett och utvecklas i sitt lärande. Jag utgår ifrån att Camilla Waltersson Grönvall kommer att begära replik på mitt anförande, men jag kan meddela att vi utökar utbildningen med 800 platser. Till Stockholm blir det 50 nya platser, till Södertörn blir det 60 och till Mälardalens högskola blir det 40 nya platser. Uppsala får 60 platser. Det är inte dåligt.
Jag vill också passa på att lyfta fram förskolechefernas roll i arbetet med utveckling, stärkt kvalitet och måluppfyllelse i förskolan. Det pedagogiska ledarskapet måste förstärkas. Det är därför viktigt att förskolechefer blir och tituleras som rektorer. På så sätt får de tillgång till samma kompetensutveckling som rektorer i andra skolformer, och en sådan förändring anser vi är nödvändig för att synliggöra förskolechefernas uppdrag som pedagogiska ledare.
Min talartid börjar ta slut. Jag vill avslutningsvis bara säga att det finns partier - särskilt ett, nämligen Sverigedemokraterna - som i motioner lättvindigt använder begrepp som "flugor" och "politiska trender" när det kommer till genus och jämställdhet, herr talman. Man efterlyser ett arbetssätt som grundar sig på evidens. Till dem vill jag säga att de gärna får ta del av en RUT-rapport jag har beställt och som bekräftar att det finns traditionella könsmönster som måste motarbetas. Jag har rapporten här, men Stefan Jakobsson verkar inte finns kvar i kammaren.
(Applåder)