Herr talman! Sverige behöver en ny riktning. Och det var precis det Sverige fick när väljarna hade sagt sitt i det senaste valet. Det är också den riktning som vi i Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen nu följer, och vi följer den väldigt lojalt. Vi tror på den riktningen. Vi tror att det vi nu gör kommer att göra att vårt land växer och blir tryggare och mer sammanhållet.
Bränslepriserna har närmast halverats. Fler farliga människor sitter bakom lås och bom, och de sitter där under en längre tid. Den asylrelaterade invandringen har minskat till de lägsta nivåerna sedan man började mäta för så där 40 år sedan. Folk som begår de mest vidriga brott utvisas. Och bidragskranen vrids åt för dem som vägrar att bidra och att anpassa sig.
Herr talman! Listan över bra saker som kommer att just öka tryggheten, stärka sammanhållningen och göra livet enklare för människor som bor i Sverige kan göras väldigt lång. Det gäller inte minst bränslepriserna.
För inte länge sedan vimlade det av rödgröna politiker som gjorde allt de kunde för att höja priset vid pump. I den här kammaren röstades det hösten 2023 om en rejäl sänkning av reduktionsplikten. Vår sida vann med väldigt liten marginal. Om de rödgröna hade vunnit en sådan omröstning hade det i stället blivit en kraftig ökning, 45 procents reduktionsplikt för dieseln 2025. Det hade inneburit uppemot 10 kronor mer per liter diesel i stället för de dryga 10 kronor mindre som man har fått med den här sidan av politiken.
Sverigedemokraterna var som bekant emot reduktionsplikten redan när den infördes. För oss var det en självklarhet redan då att stå upp för en politik som snabbt och konkret gav en direkt positiv påverkan för stora grupper i vårt land, för vanliga löntagare med vanliga inkomster och vanliga liv, för företagare, inte minst vanliga knegarföretagare, för barnfamiljer, för pensionärer, för kvinnor och män och för äldre och yngre.
Alla som är beroende av att använda sin bil i vardagen, inte minst på landsbygden, förtjänar politiker som ser dem och deras behov och som underlättar och förenklar, inte politiker som gör sitt yttersta för att ytterligare försvåra och fördyra. Det är, herr talman, den nya riktning som Sverige nu har slagit in på. Den riktningen tänker jag och sannolikt också regeringen fortsätta att driva Sverige i.
(Applåder)
Det sista Sverige behöver, herr talman, är en återgång till den riktning som vi såg före maktskiftet: verklighetsfrånvända partier som med politisk arrogans och systematiska felsteg rev upp djupa sår och skadade det här landet så mycket som de gjorde på så många områden och så många plan. Det sista Sverige behöver är en återgång till den socialdemokratiska otrygghetspolitiken, saft-och-bulle-politiken, pyttipannapolitiken, som inte ledde till vare sig ett starkare samhälle eller ett starkare och tryggare Sverige.
Vad partierna på vänstersidan har att komma med den här gången är fortfarande väldigt oklart. Det finns ingen röd tråd. Det finns ingen gemensam viljeinriktning, även om Magdalena Andersson är väldigt tydlig med att hon vill ha en ny riktning för Sverige. Vi vet inte vilken den riktningen är. Vi vet ingenting. Vi vet inget mer än en massa löften och förslag som pekar i väldigt olika riktningar. Det enda vi vet med säkerhet är att deras meriter är urusla och att partierna på vänstersidan har väldigt olika uppfattningar i för Sverige helt avgörande frågor.
Därför, herr talman, fortsätter vi i Sverigedemokraterna och regeringen att driva Sverige i den riktning som vi i det senaste valet fick förtroende att driva Sverige i. Jag är alldeles övertygad om att det kommer att löna sig också på valdagen om lite drygt ett år.
(Applåder)
I detta anförande instämde Staffan Eklöf, Mikael Eskilandersson, Rashid Farivar, Ann-Christine Frohm, Erik Hellsborn, Patrik Jönsson, Ulf Lindholm, Daniel Persson, Robert Stenkvist, Jimmy Ståhl, Victoria Tiblom, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).