Herr talman! Nu var det min tur! Jag har varit med i ett femtiotal sådana här debatter och borde ha lärt mig att trycka på knappen för replik i tid. Den här gången misslyckades jag med det, och det har faktiskt hänt en gång tidigare. Jag skäms lite och ber om ursäkt.
Magdalena Andersson sa att hon och Socialdemokraterna vill väldigt mycket. En sak som jag upplevde att hon inte riktigt talade om men som hon faktiskt vill är det här med att tvångsblanda den svenska befolkningen.
Efter att ha fört en politik som har skapat social oro, kulturella etniska motsättningar och allmänt kaos i Sverige har man nu kläckt den briljanta idén att fortsatt ägna sig åt social ingenjörskonst på steroider, som någon uttryckte det.
För mig är detta ett fullständigt obegripligt resonemang. Människor byter inte värderingar och beteende för att de byter mark under fötterna. Jag trodde att vi hade lärt oss det vid det här laget.
På ett djupare plan, herr talman, tycker jag att det här blottlägger en ganska obehaglig människosyn hos det socialdemokratiska partiet. Signalen som skickas till människor som har valt att flytta till Sverige är att de ska ses som paket som man kan skicka runt lite hur som helst beroende på var den socialdemokratiska sociala ingenjören tycker att de gör bäst nytta. Jag tycker att det är cynism på väldigt hög nivå.
Sverige har fri utbildning på hög nivå. Vi har en välfärd som håller hög standard. Vi är ett land som öppnar upp för att förverkliga livsdrömmar.
Svenska folket har aldrig någonsin bett om att tvångsintegreras i detta totalt misslyckade multikultiprojekt, som till stor del alla de gamla partierna bär ett ansvar för. Jag kommer aldrig någonsin att bidra till att svenska folket ska tvångsintegreras i detta kaos, tvärtom. Kaoset ska bekämpas. Sverige ska åter bli tryggt och sammanhållet, herr talman.
(Applåder)
I detta anförande instämde Pontus Andersson Garpvall, Staffan Eklöf, Rashid Farivar, Erik Hellsborn, Robert Stenkvist, Jimmy Ståhl, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).