Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga
reservationer.
Under de senaste tio åren har ett väsentligt arbete
lagts ned på att modernisera och anpassa lagstiftning-
en kring aktiebolagsrätten till rådande förhållanden
inom landet - men även gentemot omvärlden. Refor-
marbetet var föranlett av den europeiska integrationen
och Sveriges närmande till EU, men framför allt av
behovet av att modernisera lagstiftningen till förmån
för ett effektivare näringsliv.
Aktiebolagskommittén, som arbetat sedan 1990,
har nu i början av året lämnat ifrån sig sitt slutbetän-
kande, Ny aktiebolagslag. Där förelås ett antal för-
ändringar, bl.a. införande av ett kvotaktiesystem,
nyttjande av ny kommunkationsteknik för bolags-
stämmor, nya regler om delning av bolag samt infö-
rande av ett aktieägarregister. Man kan, fru talman,
med fog säga att på dessa områden, i dessa frågor, har
det lagts ned både tid och möda.
Frågan om en ny associationsform tas upp till
prövning med jämna mellanrum här i riksdagen. Som
jag tidigare nämnt sker det en reformering av aktie-
bolagslagen. Det finns också ett arbete med regel-
förenklingar inom Regeringskansliet. Vidare har det
lagts fram förslag om en särskild företagsform för
bolag som har till syfte att bedriva verksamhet utan
att dela ut vinst till ägarna. Det har gjorts i betänkan-
det På de boendes villkor.
Den s.k. ALLBO-kommittén har fått i uppgift att
värdera dessa förslag och bedöma behovet av ett nytt
regelverk. Förhoppningsvis kan resultatet leda till
förbättringar av villkoren för verksamheter även inom
den sociala ekonomin. Utskottet följer detta arbete
med intresse.
Fru talman! Vi kan konstatera att könsfördelning-
en i företagens ledning fortfarande är väldigt skev. I
de svenska börsnoterade bolagens styrelser är andelen
kvinnor endast ca 5 %, och i de 500 största företagen
med dotterbolag är ca 3 % verkställande direktörer.
För ett land som Sverige, som utomlands beskrivs
som mer jämställt än andra, är siffrorna besvärande.
Att engagera fler kvinnor i ledningsfunktioner inom
näringslivet kan, enligt vår mening, bara leda verk-
samheterna framåt. Män och kvinnor befruktar var-
andras arbete på ett positivt sätt, och det blir lättare
att både se och förstå helheter om kvinnor och män
arbetar tillsammans. Det är vi säkert överens om här i
kammaren, men även med de allra flesta ute bland
allmänheten.
Tidningen Veckans Affärer lät förra året intervjua
ett stort antal manliga företagsledare där alla lovorda-
de kvinnors kompetens och förmåga såsom ledare.
Ändå sker förändringarna i långsam takt.
Vi har världens mest jämställda parlament. Och
en del av våra politiska partier har gått i spetsen för
att utse lika många män som kvinnor till de olika
politiska uppdragen, och detta har politiken enbart
vunnit på.
I regeringens skrivelse till riksdagen om jäm-
ställdhetspolitiken inför 2000-talet anförs att den
kvinnliga andelen i statliga bolagsstyrelser ska, som
ett delmål, öka till 40 % år 2003. Regeringen ser
allvarligt på dessa frågor, och jämställdhetsminister
Winberg har vid möten med näringslivet påtalat den
skeva könsfördelningen i företagens ledningar och
följer noga den framtida utvecklingen.
Fru talman! Många är liksom jag övertygade om
att även denna mansbastion, dvs. de privata bolags-
styrelserna, så småningom kommer att rämna till
förmån för kvinnlig representation. Alla argument för
fler kvinnor i ledande positioner inom näringslivet är
hållbara och logiska. Jag har inte uppfattat någon
debattör på senare tid som direkt har diskvalificerat
kvinnor i ledande befattningar på grund av deras kön.
Och alltfler inom företagsvärlden erkänner behovet
av kvinnlig kompetens just för att man ska kunna
möta nya krav och nya utmaningar. Allt detta tyder på
att processen går framåt och i rätt riktning. Vi är nog
överens om att detta är en tidsfråga, men vi är olika
tålmodiga. Låt oss konstatera att det alltid är bättre att
på frivillig väg föra utvecklingen framåt än att tvingas
av lagstiftare.
Om könsfördelningen inom företagsledningarna
inte utvecklas positivt för kvinnor och därmed för
samhället i stort så finns det naturligtvis anledning att
återkomma med förslag på åtgärder.
Fru talman! Beträffande jämkning av avtal mellan
näringsidkare så kan utskottet konstatera att gällande
rätt innebär att en skiljeklausul i avtal kan jämkas
under vissa förutsättningar och att det därför inte
finns skäl till vidare åtgärder.
Slutligen frågan om de internationella fullmakter-
na. Lagutskottet har redan våren 1998 uttalat att man
utgår från att regeringen verkar för att frågan får en
lösning i ett lämpligt internationellt organ. Frågan är
komplex, och FN:s organ för internationell handels-
rätt, Uncitral, bedöms vara den rätta organisationen
att driva frågan i.