Fru talman! För ett land som har en skattekvot som jag tror i dag ligger på 51 % - 51 % av bruttonationalprodukten, summan av alla varor och tjänster som produceras, som passerar via olika politiska organ - är det klart att ett sådant utgiftsområde som vi i dag debatterar och som handlar om effektiv statsförvaltning, finansiella system och tillsyn har en väldigt stor betydelse. När så mycket resurser går igenom dessa organ är det väldigt viktigt att det blir effektivt och att vi också i de finansiella systemen som är så viktiga för vår välfärd också har bra tillsynssystem.
Som flera talare har sagt här röstade majoriteten bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister ned alla oppositionens förslag den 23 november. De har nu fallit. Men om kammaren då hade bifallit Kristdemokraternas alternativ hade vi på detta område sparat 873 miljoner kronor beroende på att vi föreslår effektiviseringar, sammanläggningar av några myndigheter, ianspråktagande av anslagssparande och annat. Men framför allt handlar det om det fullständigt vanvettiga resursslöseri som införandet av trängselavgifter i Stockholm innebär. 3 800 miljoner kronor bränns på sju månader - 3,8 miljarder på sju månader. Socialdemokraterna berömmer sig av att de nu ska satsa 10 miljarder på äldreomsorgen under tio år. Ställ det mot 3,8 miljarder på sju månader! Då förstår man så att säga magnituden av detta resursslöseri.
Det är naturligtvis viktigt att man till att börja med har rätt mål när det gäller tillsynen av finansiella system. Där har vi kristdemokrater i en reservation pekat på att man behöver komplettera dessa mål. Vi tycker nämligen att de nu gällande är alldeles för vaga och att de behöver stramas upp. Där handlar det om att man i de övergripande målformuleringarna också ska ta in betydelsen av en god affärsetik och att allmänhetens förtroende för dessa system kan stärkas. Vi har konkreta förslag på detta område som jag för tids vinnande inte går in på. Men det handlar om viktiga förändringar för att upprätta finansmarknadens förtroende och funktionssätt, såsom skärpt insiderlagstiftning och stärkande av Finansinspektionen. Där kan jag nämna att vårt förslag är att Finansinspektionen ska få mera resurser genom att också få använda sig av de avgifter som man tar in vid sin tillsyn. De som är föremål för tillsyn ska få betala mer för detta och inte skattebetalarna. Jag tycker att det är mycket märkligt att regeringen håller fast vid sin rigida hållning i det avseendet.
Det finns också några reservationer här som handlar om statlig företagsamhet. Gunnar Axén talade om SBAB och Vasakronan. Inte nog med att vi anser att det bör vara privata aktörer som driver konkurrensutsatt verksamhet. Staten ska inte både sätta spelreglerna, vara domare och delta i spelet på banan, utan där bör man ha andra aktörer.
Men i fallet SBAB använder staten sin styrka för att utöva en orimlig konkurrens i förhållande till de aktörer som finns. Jag vill bara peka på att det avkastningskrav som ägaren staten har på SBAB är ungefär hälften av det avkastningskrav som är normalt på den här marknaden. Indirekt subventionerar alltså skattebetalarna i någon mening detta och håller ned det avkastningskrav som ingen annan aktör på detta område har råd att ha om man ska kunna ha ett rimligt eget kapital. Man får en snedvridning av konkurrensen på detta område.
Många kan naturligtvis glädjas åt att det inte längre tas ut topplån utan att man kan få ett bottenlån för i stort sett hela beloppet. Det är bra på ett sätt. Men det borde i så fall vara lika villkor för alla på marknaden, så att inte en statlig spelare snedvrider konkurrensen.
Jag vill yrka bifall till en annan reservation, nämligen reservation 4, som handlar om statistik över ideella organisationers vård och omsorg. Det bedrivs en väldigt omfattande verksamhet av stiftelser, föreningar, trossamfund och bolag utan vinstutdelning när det gäller omsorg. Vi tycker att det måste synliggöras mer genom att man också tar med dem i statistiken.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 4.