Fru talman! Ett solidariskt, välkomnande och värdigt flyktingmottagande är ett nationellt åtagande. Det är något vi som land bestämt att vi ska göra och som vi tar oss an tillsammans i Sverige. Vänsterpartiet vill att staten ska ha det övergripande ansvaret för mottagandet av skyddsbehövande i Sverige. Även om det är kommunerna som i praktiken genomför en stor del av de insatser som krävs för ett bra mottagande och en fungerande etablering i samhället har staten det övergripande ansvaret för att det fungerar. Staten måste därmed säkerställa att kommunerna har rätt förutsättningar för att kunna genomföra sina uppdrag, både ekonomiskt och praktiskt. Mottagandet ska därför ha en tydlig nationell styrning och tillräcklig statlig finansiering.
En stor del av de brister i mottagandet som kommunerna påtalat de senaste åren är kopplade till svagheter i etableringsprogrammet och lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning samt hur de samverkar med varandra. En del av den kritik som har framförts mot mottagandet av nyanlända från vissa kommuner bottnar dock i andra förhållanden. Högerstyrda kommuner har kommit att skylla sina problem på dem som nyligen bosatt sig där. På så sätt gör man de nyanlända till syndabockar för kommunernas egna misslyckanden samtidigt som man spär på rasism och motsättningar i samhället.
Socialdemokratiskt och borgerligt ledda regeringar har monterat ned välfärden till förmån för skattesänkningar och subventioner för dem som har allra mest. Det har skapat den ojämlikhet och segregation som präglar Sverige i dag. Bristen på bostäder till rimliga kostnader och en underdimensionerad välfärd är de verkliga orsakerna bakom utmaningarna kring etablering och inkludering av nyanlända. Men det vill varken regeringen eller högerstyrda kommuner se.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Fru talman! Av de utredningar och granskningar som har genomförts framgår dels att Arbetsförmedlingen behöver förbättra jämställdheten i sin verksamhet, dels att etableringsprogrammet bör pågå längre än under två år. De aktiviteter som i högre grad leder till arbete påbörjas normalt i slutet av etableringstiden, och i många fall når deltagarna inte dit under de två åren. De fastnar i stället i förberedande aktiviteter.
Även om andra program tar vid när etableringstiden tar slut finns inte alltid samma aktiviteter att tillgå i de här programmen. Den korta etableringstiden begränsar också möjligheterna att utforma mer långsiktiga etableringsplaner och riskerar att lägga över ett större ansvar, alltför tidigt, på kommunerna.
Vänsterpartiet anser att etableringsprogrammet bör utredas utifrån den kritik som har framkommit. Tidsperioden för hur länge man kan delta i programmet bör utvärderas utifrån ambitionen att man bör kunna delta tills man kommer i arbete. Den tvååriga etableringstiden hänger också samman med den period som kommunen får ersättning för de nyanlända som man tar emot. Regleringen kring de här ersättningarna bör också utredas med stöd från Statskontorets uppdrag att kartlägga kommunernas mottagandeverksamhet.
Vidare, när det gäller etableringsprogrammet, har ett antal utredningar och granskningar genomförts som visar att Arbetsförmedlingen behöver förbättra jämställdheten i sin verksamhet. Bland annat har det visat sig att kvinnor i mindre utsträckning än män får ta del av arbetsnära insatser såsom arbetsmarknadsutbildningar, arbetspraktik, instegsjobb och nystartsjobb. Som en möjlig förklaring till detta har man fått höra att arbetsförmedlare har olika föreställningar om kvinnor och män som påverkar den arbetsmarknadspolitiska bedömningen.
Fru talman! Jag anser att regeringen bör låta utvärdera etableringsprogrammet utifrån ambitionen att man ska kunna delta i det tills man kommer i arbete. Regeringen bör också snarast åtgärda den bristande jämställdhet som finns i etableringsprogrammet.
Jag yrkar bifall till reservation nummer 7.
Fru talman! Jag vill bara säga några ord om integration i utsatta områden.
Kvinnor, särskilt unga kvinnor, är alltid en extra utsatt grupp i samhället. Det är ingen skillnad i socialt utsatta områden. Kvinnor i sådana områden uppger i högre grad att de är otrygga och oroliga för att bli utsatta för brott i sina egna bostadsområden jämfört med kvinnor i andra områden.
I särskilt utsatta områden vill många organiserade gäng, nätverk eller familjer skapa någon form av parallellt samhälle. Det är gruppens heder och regler som är det viktigaste och inte samhällets lagar och normer.
Strukturerna är patriarkala och våldsamma, och kriminalitet som narkotika- och vapenförsäljning livnär stora delar av gruppen. Kvinnor och flickor, men även pojkar och unga män, kontrolleras och förtrycks. Det blir viktigt att gruppen inte deltar i övriga samhällets aktiviteter. Det är gruppens status och heder som ska skyddas. Den kollektiva statusen blir alltså viktigare än individens frihet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Fru talman! Jag noterar, precis som utskottet, att regeringen på flera områden gör en riktad satsning för att förbättra tillståndet i socioekonomiskt utsatta områden. Men jag anser att särskilt kvinnors livssituation i dessa områden behöver uppmärksammas ytterligare. Kvinnors villkor behöver synliggöras särskilt för att skapa en positiv förändring. Jag anser därför att regeringen bör ta initiativ till ytterligare åtgärder för att kvinnor i socialt utsatta områden ska få likvärdiga förutsättningar som kvinnor i andra områden har.
Fru talman! I debatten skulle vi prata om integration. Det finns så många viktiga ämnen att prata om och diskutera. Jag hoppas att vi får anledning att återkomma till frågorna. Men tiden går. Jag hoppas att jag sa tidigare att jag yrkar bifall till reservation nummer 7.