STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Fru talman! Hur väl integrationspolitiken lyckas kan ju mätas på lite olika sätt. I budgetpropositionen presenterar regeringen siffror som gäller till exempel arbetslöshet och skolresultat för utrikesfödda. Där finns det skillnader.
Jag tror dock att det finns andra aspekter på detta där skillnaderna är ännu större. Till exempel skriver Brå i sin rapport Tystnadskulturer från 2019 på sidan 46: "Några intervjupersoner menar att vissa utlandsfödda brottsoffer inte uppfattar relationsvåld som något brottsligt. Detsamma kan gälla handlingar som i Sverige betraktas som barnmisshandel. Det beskrivs inte som en fråga om ren kunskapsbrist, utan att det handlar om normsystem."
Ytterligare ett exempel på värderingar som är lite annorlunda jämfört med vad som är normalt i Sverige finns i Statskontorets rapport från 2018, där det talas om "traditioner och kulturer som utestänger kvinnor från arbetskraften".
Det finns ett otal källor som bekräftar detta, det vill säga att normer och värderingar skiljer sig åt, ibland ganska kraftigt och ibland med allvarliga konsekvenser. Jag vill därför fråga Ali-Elmi: Varför är den kulturella aspekten av integration ingenting som regeringen är intresserad av att mäta när man presenterar resultat i budgetpropositionen?
Jag tycker till exempel att normsystem som rättfärdigar barnmisshandel är ett betydligt större och allvarligare problem än arbetslöshet och skolresultat. Håller inte Ali-Elmi med om det?