Herr talman! Jag tycker nog att Grekland på många sätt redan är ett flyktingläger och att vi befinner oss i en väldigt akut situation som inte är acceptabel en enda dag till. Vi har människor som sitter i läger på Lesbos. Grekland är på många sätt en katastrof och det är uppenbart att även den lilla, lilla omfördelning som man har kommit överens om i EU går otroligt långsamt. Systemet mal på tok för långsamt.
Det här är liksom ingenting man kan vänta med, och jag har svårt att se att det verkligen handlar om en kraftfullhet, en skyndsamhet när vi talar om Dublinförordningen. Jag önskar mig en regering som är mycket, mycket kraftfullare i sina åtgärder och som ser till att EU sätter samma tryck bakom mänskliga rättigheter som man gör när det gäller den ekonomiska politiken. Det verkar vara lättare där.
Samtidigt finns det en fråga som jag tycker är väldigt svår. Regeringen talar hela tiden för en harmonisering i EU-länderna och att vi ska ha samma politik. Samtidigt, i överläggningar och i diskussioner om ert förhandlingsmandat, säger ni ofta att Sverige ska ha möjlighet att ha en annan lagstiftning.
Ärligt talat går inte det riktigt ihop. Jag skulle någon gång vilja veta var regeringen egentligen står. Om ni är för en verklig harmonisering kommer man ju inte att kunna ha annan lagstiftning. En tydlighet även här skulle vara på sin plats.
Vi ser att Danmark inför kommande ordförandeskap börjar lobba för ändringar i Europakonventionen, konventionen om familjers rätt till återförening, om statslösa och så vidare. Det finns ett tryck ned mot de miniminivåer som redan är usla, och jag förväntar mig såklart att regeringen är tydlig gällande huruvida det är en harmonisering eller en faktisk möjlighet till någonting annat och mer.