Fru talman! Jag vill formellt tacka för svaret. Jag
har till justitieministern ställt frågor om hur det säker-
ställs att svenska myndigheter inte bryter mot Euro-
pakonventionen för mänskliga rättigheter och om hur
det säkerställs att svenska myndigheter inte behandlar
svenska medborgare som terrorister.
Justitieministern har noga redovisat vilket allvar-
ligt brott det är att bryta mot Europakonventionen för
mänskliga rättigheter, men mina frågor står fortfaran-
de kvar obesvarade. Justitieministern har inte svarat
på dem. Varför det?
Justitieministern skriver i sitt svar att jag kortfattat
tar upp några fall som "synes röra domstolars och
förvaltningsmyndigheters handläggning av ärenden".
"Om dessa påståenden syftar till att visa att svenska
myndigheter frångår de nyss nämnda principerna är
inte alldeles klart", säger justitieministern. Sedan
lägger han till att han inte kan gå in i enskilda fall.
Jag vill fråga: Hur har justitieministern burit sig åt
för att lyckas undgå min beskrivning av bl.a. dom-
stolsavslag på förklaring av vari brottet består? Polis
och åklagare vägrar att redovisa anklagelser. Krono-
fogde utmäter pengar för inteckning utan ford-
ringsägare, utan sökande och utan mottagare. Krono-
fogde säljer villa utan redovisning och utan avräk-
ning. Försäkringskassa avregistrerar. Beslut går ej att
överklaga. Avslag utan motivering.
Min redovisning, justitieministern, "synes" inte
röra; den beskriver klart ett antal rättsövergrepp, ett
antal brott mot Europakonventionen för mänskliga
rättigheter och ett antal brott mot svenska lagar. Jag
har redovisat några fall, men dessa går att mångfaldi-
ga. Jag vill till justitieministern säga att vi nu är
många, alltför många, i Sverige som inte bara känner
oss rättslösa utan som också upplever oss som rättslö-
sa.
Det som skrämmer mig är att justitieministern i
sitt svar inte ett ögonblick andas kunskap om att des-
sa lagbrott utförs av svenska myndigheter. Justitiemi-
nistern redovisar inte heller en rad och inte ett ord om
att lagbrott ska beivras, dvs. att man ska ta fast bo-
varna på bägge sidor om skranket.
Justitieministern verkar utgå från att det i Sverige
inte sker några lagbrott när staten är huvudansvarig.
Nu kommer justitieministern naturligtvis att svara: Vi
har ju Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och
Riksåklagaren, för att nämna några. Men varför är då
JO, JK och RÅ så blinda och så döva? Är det inkom-
petens, är det medveten omedvetenhet eller vad är det
egentligen? Jag anser och påstår att mycket beror på
inkompetens och på undermåliga kontrollfunktioner.
Myndigheter är så snabba att klassa personer som
kräver sin lagliga rätt som rättshaverister, när det är
tjänstemännen som har havererat i sin tjänsteutöv-
ning.
När det gäller hänvisningen till att man som mi-
nister inte kan kommentera vill jag säga: Det går om
man vill, men det fordras väldigt mycket debatt och
lång tid. Åtminstone två gånger har det hänt: En bil-
handlare blev falskeligen anklagad för skattebrott och
fick upprättelse först efter många år. En flygare blev
på falska grunder sinnessjukförklarad. Också han fick
upprättelse, men tyvärr fortsätter förföljelsen i det
fallet.
Jag vet att det med det system som vi har i Sveri-
ge är omöjligt att utkräva ansvar, men, justitieminis-
tern, jag vill ändå sluta mitt första inlägg med att
uppmana justitieministern att redovisa vilken mening
han har om vad man ska göra för att minimera risker-
na att brott begås av dem som är i statlig tjänst.