Fru talman! Misstänkliggör, säger Andreas Norlén att jag gör, när man fullföljer sitt uppdrag som riksdagsledamot och träffar väljare. Nej, det gör jag inte. Vi är ute mer eller mindre och träffar väljare, men det beror också på partiernas storlek hur mycket man kan ta på sig.
Nya moderaterna har 97 folkvalda i denna församling, varav det stora flertalet har tagit på sig många uppdrag utanför som är arvoderade. Det jag vill ha är ett regelverk för en acceptans, alltså hur många uppdrag man kan ta på sig. Det är klart att vi finns ute i samhället. Det säger sig självt. Jag har en bakgrund inom socialförvaltningen och jag träffar olika människor och besöker organisationer. Men var går gränsen? Ska inte alla våra uppdrag ingå i det arvode vi har, 55 000 kronor i månaden? Är det acceptabelt att man som riksdagsledamot inbringar från 1 till över 2 miljoner extra per år, utöver arvodet? Ska inte alla uppdrag, att träffa väljare och annat, ingå i det arvode vi har?
Andreas Norlén talar om den tid det går åt till detta. Om man, som jag sade tidigare, har fler än 20 tunga poster i exempelvis olika styrelser är det förstås oerhört tidskrävande. Då blir riksdagsuppdraget bara en bisyssla till det man gör utanför.
Jag har inte fått något svar på frågan vad det beror på att många av kammarens ledamöter tar på sig just sådana uppdrag, utanför riksdagen, som är arvoderade. Beror det på girighet? Beror det på att man tycker att man själv kan allting bäst och inte vill ge plats åt någon annan? Beror det på egoism? Eller vad beror det på? Jag har inte fått något svar på det.