Fru talman! Marianne Berg anstränger sig hårt för att misstänkliggöra de ledamöter som har uppdrag vid sidan av riksdagsuppdraget. Självklart ingår det i riksdagsuppdraget att träffa människor i olika delar av samhället och i olika sammanhang. Jag liksom Marianne Berg och alla andra ledamöter är ofta ute på studiebesök, vid föreningsmöten och andra sammanhang och träffar människor för att diskutera olika samhällsfrågor och samhällsproblem. Det är självfallet en del av uppdraget.
Det jag vänder mig mot är bilden att om man åtar sig ett uppdrag, i ett bolags styrelse, i en kommun eller i en ideell organisation, skulle det vara principiellt fel, eller i alla fall problematiskt, när man på det sättet får en inblick i en annan verksamhet än den i riksdagen. Det är en sak att göra studiebesök på ett vårdboende. Det är en helt annan sak att under sin semester ägna en månad åt att arbeta vid det vårdboende där man kanske tjänstgjorde innan man kom in i riksdagen.
Det är en sak att göra studiebesök på ett företag och få en föredragning med powerpointbilder av styrelsens ordförande eller något sådant. Det är en helt annan sak att vara med i styrelsearbetet och följa de löpande diskussionerna när det gäller hur man vid företaget ser på samhället och den förda politiken samt vilka beslut som fattas långsiktigt och kortsiktigt för att utveckla företaget. Därmed kan man också spela en roll i näringslivet vilket ger en mycket djupare inblick i en verksamhet.
Jag skulle vilja fråga Marianne Berg om det är fel om jag som riksdagsledamot går in i styrelsen för Amnesty, är med i Röda Korset och lägger en del av min fritid där, oavsett om det är arvoderat eller inte. Vad är det för fel med att skaffa sig erfarenheter från olika delar av samhället utöver det som man gör inom ramen för sitt riksdagsuppdrag?