Herr talman! Jag växte upp i en liten by i norra Värmland. Min farfar var hästkarl i skogen. Av honom lärde jag mig allt jag kan om hästar. Jag lärde mig att köra timmer, sätta potatis och slå med slåttermaskin. Inte minst lärde jag mig att älska hästar.
Jag började så småningom rida på ridskolan i Torsby. Jag och mina tjejkompisar bodde nästan i stallet. Det är en tid jag bär med mig med värme. Jag fick min första häst när jag var elva år. Det var en kallblodstravare som hette Rosita. Jag är inte ensam om de minnena. Även i dag är det väldigt många flickor som "bor" i stallet för att få vara tillsammans med sina hästar, rykta dem och rida dem.
Ridsporten är i dag också den största kvinnoidrotten i Sverige. Av alla de specialförbund som är ansluta till Riksidrottsförbundet har ridsporten flest kvinnliga utövare procentuellt sett. 85 % av de aktiva är flickor och kvinnor. Friidrotten kommer först på andra plats med 69 %.
Herr talman! Vi har hittat tyglarna, och vi skänklar på, som Catharina Elmsäter-Svärd efterfrågar. Därför känns det väldigt bra att vi i dag diskuterar hästpolitiken här i kammaren. Det ger signaler runtom i Sverige att hästen är en viktig del av det svenska samhället och den svenska idrotten.
Det finns 200 000-300 000 hästar i Sverige, och drygt 40 000 människor arbetar hel- eller deltid med hästar. Det är en stor folkrörelse som bara växer, och den har en stor utvecklingspotential, som vi har hört här i dag. Den påverkar också det mänskliga välbefinnandet genom att erbjuda upplevelser och rekreation. Inte minst används hästen alltmer i rehabiliteringen av funktionshindrade och för människor med sociala problem.
För att vi härefter ska kunna gå vidare på ett bra sätt med den handlingsplan som regeringen presenterat måste vi ta till vara den kunskap som finns inom hästsektorn. Det är viktigt att satsa på ytterligare utbildning. Vi måste självklart ta chansen att ge jämställdhetsarbetet en knuff framåt.
En klar markering från statsmakternas sida om att hästsektorn är betydelsefull kan i förlängningen bidra till nya kommunala satsningar och ge ytterligare ett antal unga kvinnor tillfälle att utöva sitt fritidsintresse. Vi vet att det ger så mycket mer som att de tränas i att leda och att sätta gränser. Självförtroendet stärks, och de får goda förebilder av starka kvinnor.
Tillgången på välutbildad och kvalificerad personal är en viktig faktor. Här finns redan i dag en enorm kunskap som vi kanske inte alltid har förmått att utnyttja. Ska vi dessutom satsa stort på att konkurrera internationellt måste vi se till att den kunskapen, denna kompetens, förs fram på ett bra sätt.
Utbildningssystemet måste därför vara samordnat och flexibelt, som skrivelsen betonar, och anpassat till efterfrågan inom sektorn. Att utbildningen också ska ha ett jämställdhetsperspektiv är för mig självklart, men tyvärr måste det påpekas.
Jag tycker också att det är bra att regeringen har utökat de ekonomiska medel som Sveriges lantbruksuniversitet förfogar över med tanke på hippologutbildningen. Det är också bra att man satsar på utökat antal utbildningsplatser för hovslagare.
Trav- och galoppsporten är stor i Sverige. Inom travet tillhör Sverige världens tre största travnationer. Sporten genererar stora inkomster där en del går tillbaka till sporten i form av vinstpengar och uppfödarpremier. En del går till övriga delar av sektorn för bland annat utbildningen och gemensamma satsningar av riksintresse.
Under senare år har ökad konkurrens från utländska spelaktörer gjort att ATG har mindre pengar att använda för satsningar inom hästsektorn. Det är bekymmersamt. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer denna utveckling och lägger fram förslag om det så behövs.
Herr talman! Det finns ett stort behov av forskning inom hästsektorn. Det gäller allt från hästens sociala betydelse, betydelsen i samhället, säkerhetsfrågan - där för övrigt Konsumentverket har fått i uppdrag att se över säkerheten - miljöaspekten till utfodring och hästhållning. Hippocampus, som är en centrumbildning mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt, har skapat ett nytt ramprogram för hästforskning, men mer behövs. Utskottet väntar med spänning på den forskningspolitiska propositionen.
Herr talman! Djurskyddet är en viktig fråga i Sverige, och vi är pådrivande inom EU. Det gäller allt från djurtransporter till hur vi sköter och omhändertar våra djur. Vi är egentligen helt överens i utskottet, trots alla reservationer som finns, om att Sverige ska vara pådrivande i transportfrågan.
Vår jordbruksminister har tillsammans med ett flertal länder försökt förändra bland annat transporttiderna nu för någon vecka sedan men lyckades inte nå ända fram vid detta tillfälle. Jag är övertygad om att de långa, grymma djurtransporterna snart får ett slut när den folkliga opinionen inom hela EU blir så mycket starkare. Man blir tvungen att göra någonting åt det.
Det finns många oerfarna hästägare som behöver ha stöd, information och utbildning. Då är det också viktigt att sektorns organisationer aktivt jobbar med djurskyddsarbetet, tar fram policyer, utbildar, informerar och förmedlar kunskap. Men det måste också fungera från samhällets sida med bland annat tillsynen. Det spelar ingen roll hur stränga lagar vi har om de inte följs och samhället bevakar det genom Djurskyddsmyndigheten och djurskyddsinspektörerna.
När det gäller våra inhemska hästraser - som Ingegerd Saarinen beskrev i sitt anförande - är utvecklingen lite dyster. Det finns all anledning för oss att fundera på hur vi kan stödja rasernas utveckling. Vi säger från utskottets sida att åtgärder måste till för att bevara dessa raser. Det är en brist om den negativa utvecklingen fortsätter. Jag är övertygad om att det finns stora möjligheter att använda dem i olika sammanhang. Till exempel är nordsvensken en ypperlig ridhushäst med sitt lugna, lättsamma sätt. Det gäller inte minst i skogsbruket, Marie Wahlgren. Jag tror att nordsvensken skulle vara jättebra där. Att se en kallblodstravare på travbanan är en fantastisk upplevelse.
Herr talman! Jag vill avsluta med att lyfta fram en stor tillväxtfaktor för Sverige, och det är hästföretagandet. Det handlar om att kunna bo kvar och verka aktivt inom sin bygd. Det behövs för att bygden ska hållas levande och service ska finnas kvar. En aktiv bygd drar till sig fler människor och fler företag. Det visar många studier som gjorts.
Jag vill påstå att alla småföretag och eldsjälar på landsbygden är en viktig bit av vår tillväxt. Där är utvecklingen av hästföretagandet en viktig bit. Det kan handla om allt från företag som inackorderar hästar, turismen, ridskolor, travtränare till att sälja hästutrustning. Jordbruksverket har fått flera uppdrag av regeringen i skrivelsen. Ett av dem är att analysera hästföretagandet. Vad behövs, och vilka faktorer påverkar utvecklingen?
När det gäller uppgörelsen om jordbrukspolitiken kan jag bara konstatera att jag är nöjd med den. Hästen är en del av den nya jordbrukspolitiken också inom bland annat miljö- och landsbygdsprogrammet.
Till sist är det bra att en samarbetsgrupp bildas för att öka samarbetet och diskussionerna mellan staten och sektorns alla organisationer. Vi måste kunna ta till vara denna sektors stora utvecklingspotential och dra åt samma håll.
Hästen är ett underbart djur. Många i Sverige sysselsätter sig dagligen på olika sätt med detta djur. Jag är glad över att äntligen få upp hästen på den politiska dagordningen.
Herr talman! Mycket mer skulle kunna sägas om detta, men tiden sätter ramen. Jag yrkar avslutningsvis bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.