Herr talman! Jag står bakom alla Miljöpartiets reservationer, men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1 och 15.
Det här betänkandet innehåller väldigt många intressanta och viktiga saker, till exempel frågan om djurskyddet, bland annat den oerhört viktiga frågan om djurtransporter, där jag är glad att regeringen agerar kraftfullt. Jag ser fram emot ännu mer kraftfullt agerande i EU för att få någon ordning på djurskydd och djurtransporter i EU och i vårt närområde.
Det handlar också här om möjligheter till ökad turism, och det handlar om skonsammare skogsbruk och andra viktiga saker, men jag vill ändå koncentrera mitt anförande på bevarande av hotade raser, och jag vill ta kallblodstravaren som exempel på en hotad ras och vad man skulle kunna göra för att skydda kallblodstravaren.
Vi har i Sverige två hästraser med inhemskt ursprung. Det är Gotlandsrusset och den svenska kallblodshästrasen med sina två grenar, kallblodstravaren och den nordsvenska hästen. Alla andra raser är importraser, det vill säga de har sitt ursprung i andra länder. Vi har alla ansvar för att de endemiska raserna ska överleva och inte bli utrotade. Tyvärr har kallblodstravaren systematiskt missgynnats så att den nu är utrotningshotad.
Av försvarspolitiska skäl fick vi ett premieringsreglemente som styrde aveln mot en tyngre häst, och de lätta, snabba hingstarna blev aldrig premierade. 1964 ändrades reglerna, och det blev äntligen möjligt att premiera lätta, snabba hingstar. På 70-talet fanns alla bitar på plats för att vi i framtiden på nytt skulle kunna få en framgångsrik och livskraftig kallblodstravare, men inte heller då fick kallblodstravaren sin rättmätiga chans.
Efter Resares utredning 1971 bildades Aktiebolaget Trav & Galopp, ATG. Det är ett av travet och galoppsporten ägt bolag som har tototillstånd för hästsport i Sverige. Hälften av ledamöterna i styrelsen tillsätts av sporten och hälften av staten. Staten utser även ordföranden. Avtalet mellan staten och ATG reglerar bland annat hur stor del av totospelet som ATG får behålla och hur stor del som staten ska ha. I avtalet finns också ett minoritetsskydd för galoppen i Sverige, och detta har räddat galoppen i Sverige.
Bildandet av ATG och skapandet av ett riksspel, V 65, kom att tillföra hästsporten nya pengar, och dessa pengar styrdes till varmbloden. Kallbloden, som utgjorde 20 % av Trav-Sverige, fick nästan ingenting. Varför? Travsporten styrdes och styrs av de tre stora banorna i Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammans med de mellanstora, som alla utom en finns i Syd- och Mellansverige.
På dessa banor tävlar man nästan bara med varmblod. Kallblodstravarna finns norr om Mälardalen och i Dalsland. De styrande såg till att de egna fick de nya pengarna. Skulle norrlänningen vara med och dela på de nya pengarna var det bara att köpa varmblod från uppfödarna i söder, inte kallblod från uppfödarna i norr.
På ett par decennier har på detta sätt kallbloden medvetet trängts undan så att de nu står på utrotningshotets rand. För att kallblodstravaren ska överleva som ras krävs att populationen ökar i storlek. Det krävs minst 1 000 föl per år. Hur når man dit?
Den viktigaste och effektivaste åtgärden skulle vara att införa ett minoritetsskydd i avtalet mellan staten och sporten. En sådan åtgärd behöver inte kosta statskassan någonting men skulle vara av stor betydelse för kallblodstravarens överlevnad som ras. Ytterligare en åtgärd skulle kunna vara att se över behovet av uppfödarpremier till ägarna av betäckta kallblodsston.
Eftersom neddragningar av antalet travdagar fortfarande i synnerhet slår mot de banor där kallblodstravaren ännu tillåts att tävla brådskar det med åtgärder om rasen ska leva vidare. Kallblodstravaren står inför en utrotning som ras.
ATG - styrt av travbanorna i södra Sverige, storbanorna - har systematiskt styrt pengar för att stödja varmbloden. Det är dags att ändra på det. Det är hög tid att införa ett minoritetsskydd för kallblodstravaren.