Fru talman! Dåliga vägar i Sverige försämrar för tillväxten, företagen och jobben. Eftersom regeringens infrastrukturbudget är extremt kostsam är det relevant att fråga sig vart alla pengar har tagit vägen. Av partipolitiska skäl och genom regeringsdirektiv tvingas Trafikverket att prioritera det olönsamma projektet med nya stambanor för höghastighetståg framför dagens underhållsbehov, trots att kostnaderna för höghastighetstågen skenar iväg. Det är därför av yttersta vikt att regeringens infrastrukturarbete prioriterar projekt som ger samhällsekonomisk nytta och att man tar ansvar för kommande generationer.
Jag undrar om ministern i sina prioriteringar tar hänsyn till den transportpolitiska principen om samhällsekonomisk lönsamhet. Jag ser inte i planen att det finns den typen av prioriterade satsningar som ger den största samhällsekonomiska nyttan. Nettonuvärdeskvoten, NNK, för de angivna projekten i planen är negativ och uppgår till minus 0,3, vilket innebär att investeringen inte ger motsvarande samhällsnytta utan endast 70 öre per investerad krona. Det är en kraftig sänkning från nuvarande plan 2018-2028, där NNK är plus 0,5, vilket skulle ge 1,5 kronor i samhällsnytta per investerad krona.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern har också ett favoritargument och tycker om att jämföra med tidigare borgerlig regering. Om vi tittar på planen från den tiden, 2010-2022, hade den en NNK på plus 1,0, som skulle ge 2 kronor per investerad krona.
Jag håller med ministerns myndighet Trafikverket om svårigheten att hävda att medlen till deras valda prioriteringar används på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Det är orimligt att planen prioriterar projekt, exempelvis stambanor för höghastighetståg, som är samhällsekonomiskt olönsamma och har en negativ nettonuvärdeskvot, samtidigt som satsningar med hög nettonuvärdeskvot inte kan genomföras på grund av att det saknas medel från regeringen. Vi hör nu också att regeringen försöker skryta om den största satsningen på svensk infrastruktur någonsin. Det var så man beskrev den nya infrastrukturplanen när den presenterades tidigare. Men att det sker på bekostnad av underhållet försöker man tysta ned.
Det är oacceptabelt att planera för en situation där Sveriges vägnät får en försämrad funktionell status i slutet av planperioden jämfört med dagens situation. Jag tillhör den röst som anser att det är oerhört viktigt att varje generation bär sina egna kostnader och att nödvändigt underhåll inte ska skjutas vidare till framtida generationer.