Fru talman! Jag ber också att få tacka för svaret,
som jag tycker var bra men som jag anser ändå speg-
lar en osäkerhet och kanske en maktlöshet och en
uppgivenhet, som jag tror många känner när det gäl-
ler de kosovoalbanska fångarna i Serbien. Jag är
också tacksam för beskedet att regeringen ser allvar-
ligt på denna fråga. Självklart undrar jag om rege-
ringen gjort vad som fullt ut står i dess makt att göra
för att få krigsfångarna eller de politiska fångarna -
vad man nu vill kalla dem - fria.
Fru talman! Situationen är förskräcklig och oro-
ande. Oron är stor hos de fria anhöriga när det gäller
hur det är och hur det ska bli med deras tillfångatagna
anhöriga. Som jag ser det är en viktig förutsättning
för att det ska bli fred och en något sånär stabil situa-
tion i Kosovo och på Balkan att krigstrofén de ko-
sovoalbanska fångarna släpps fria.
Fru talman! Vid mitt besök i Kosovo i augusti förr
året hamnade jag helt oplanerat och oförberett i en
lugn och stillsam demonstration - stor var den också
- i staden Peja, som det heter i dag. Pez hette den då.
Demonstrationen handlade just om de kosovoalbans-
ka fångarna i Serbien. Då fick jag klart för mig hur
starkt kravet från kosovoalbanerna är på att dessa
fångar släpps fria. Det är ett kravfullt samtalsämne
som kommer fram oupphörligen när man talar med
kosovoalbaner.
I dag, t.ex., demonstrerar man bl.a. i Pristina,
utanför Grand Hotell, och på andra håll i Kosovo
genom att hungerstrejka som protest mot tillfångata-
gandet av kosovoalbanerna.
Fru talman! Jag tror att vi är överens om att situa-
tionen för de tillfångatagna och deras anhöriga är
fruktansvärd. Men frågan kvarstår ändå: Vad kan vi
göra för att få de orättfärdigt tillfångatagna kosovoal-
banerna fria? Utrikesministern har beskrivit vad rege-
ringen har gjort och att man tänker utnämna en sär-
skilt utsänd representant för att fokusera på fångarnas
situation ytterligare. Jag understöder den tanken. Jag
tycker den är bra.
Men jag önskar ändå att det här i Sverige snabbt
tillsattes en arbetsgrupp eller någonting liknande för
att finna utvägar och pröva alla möjligheter för att få
de tillfångatagna fria. Jag undrar om utrikesministern
anser att det är en främmande eller helt omöjlig tanke.
Utrikesministern har också genom sitt stora kon-
taktnät i Europa och i hela världen möjligheter att
påverka och i olika sammanhang ta upp denna ange-
lägna mänskligarättighetsfråga. Även om vi, dvs.
Sverige, inte finns med i säkerhetsrådet i dag måste
det väl ändå gå att påverka så att frågan om de ko-
sovoalbanska fångarna kommer upp där och i andra
internationella sammanhang.
För kosovoalbanerna och andra människor på
Balkan är denna fråga mycket viktig i demokratipro-
cessens fortsättning, som jag ser det, och för det fort-
satta försoningsarbetet framför allt i Kosovo, men
också i Bosnien och på andra delar av Balkan.