Fru talman! Jag tänkte inleda kvällens sista replikskifte med att prata om Turkiet. Regeringen har haft en hög svansföring i samband med att Natoansökan lämnades in. Ingenting skulle ändras i regeringens utrikespolitik avseende demokrati och mänskliga rättigheter. Nu, fyra veckor senare, kan vi konstatera att detta inte har blivit verklighet.
I fredags öppnade utrikesminister Ann Linde upp för vapenexport till Turkiet, trots att situationen för demokrati och mänskliga rättigheter knappast har förbättrats i landet. Det är en skarp förändring jämfört med att regeringen hösten 2019 var en av de starkaste förespråkarna i EU för införandet av ett vapenembargo mot Turkiet. Tyvärr blev det inte verklighet då, men regeringen gav verkligen järnet för att det skulle ske.
Nu finns en uppenbar risk för att Sveriges röst för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet tystnar inom EU, både nu under ansökningsprocessen och efter det att ett eventuellt Natomedlemskap har trätt i kraft. Hur tänker EU-ministern stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet inom ramen för arbetet i EU? Och hur ser statsrådet på Turkiets ansökan om ett EU-medlemskap och det förmedlemskapsstöd som kommer som en del av att man är ett kandidatland?