Fru talman! KU:s granskningsbetänkande nr 10 är,
som Bo Könberg har understrukit, intressant av flera
olika skäl. Det är ett enigt betänkande. Det finns inga
reservationer. Det tar upp viktiga och intressanta
administrativa frågor. Sättet på vilket det har lagts på
riksdagens bord har också, enligt min mening, sitt
intresse.
I decennier har konstitutionsutskottets granskning
av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas
handläggning behandlats och redovisats för riksdagen
i ett samlat betänkande en gång om året. Nu lägger
utskottet fram ett betänkande inom ramen för vad vi
kallar för administrativa ärenden och där vi på ett
begränsat antal områden har genomfört fördjupade
studier.
Kanske är detta ett nytt sätt för KU att arbeta som
har kommit för att stanna. Personligen hoppas jag att
det blir så. Inom utskottet tycks det också råda stor
enighet om att denna innovation i granskningsarbetet
har varit av godo. Jag är naturligtvis medveten om att
det kan anföras skäl både för och emot. Men det kan
ju aldrig vara fel att pröva nya arbetssätt som inte
äventyrar kvaliteten och effektiviteten i granskningen
av regeringens handläggning av olika frågor.
Vi borde kanske inom utskottet diskutera om vårt
granskningsarbete skulle tjäna på att granskningsbe-
tänkandena löpande lades fram på riksdagens bord
allteftersom de anmälts till utskottet. Jag tror att
granskningsfrågor av stort allmänt intresse skulle
tjäna på att bli behandlade medan de alltjämt är ak-
tuella. En lämplig tidpunkt att diskutera en sådan
fråga torde väl vara när konstitutionsutskottet gör sin
årliga utvärdering av årets granskningsarbete.
KU10 är, som redan sagts, ett enigt betänkande.
Att så är fallet är egentligen inget unikt när det gäller
den administrativa granskningen. Här brukar vi för
det mesta bli överens i utskottet. Det ger naturligtvis
den administrativa granskningen en särskild tyngd. En
klok regering gör naturligtvis sitt yttersta för att rätta
till de brister som kommer till uttryck av en enig riks-
dag. Att så är fallet får vi belägg för när regeringen
inom kort överlämnar sin skrivelse till riksdagen,
kommittéberättelse 1998. De påpekanden som KU
gjorde vid sin granskning och som redovisades i be-
tänkandet 1995/96:KU30 har regeringen nu, såvitt jag
förstår, tagit till sig.
Gränslandet mellan juridik och politik är ju inte
lika elektrifierat, om jag får uttrycka det så, i den
administrativa granskningen som den är i de övriga
granskningsärendena, som Bo Könberg också påpe-
kade. Måhända skulle KU:s övriga granskning också
tjäna på att bli litet mer avspänd och mer lik den ad-
ministrativa. Jag tror att det hade varit bra om Bo
Könberg som nyvald ordförande i utskottet hade velat
arbeta för en sådan utveckling.
Fru talman! Utskottet redovisar i detta betänkande
utvecklingen inom Regeringskansliet och löneförhål-
landena mellan kvinnor och män inom olika personal-
kategorier. Vi kan konstatera att antalet anställda
inom Regeringskansliet, precis som Bo Könberg sade,
under senare år har börjat öka. Det finns enligt min
mening flera orsaker till detta. Sannolikt har t.ex.
medlemskapet i EU medverkat till att det har blivit på
det sättet. Uppenbart är, som vi skriver i utskottsbe-
tänkandet, att den högsta ledningen av statsförvalt-
ningen numera står inför ökande krav på flexibilitet i
skilda hänseenden.
Den översiktliga bild av löneförhållandena som
utskottet har tagit fram föranleder oss inte till något
särskild uttalande, men det är en fråga som jag för-
modar att utskottet med största sannolikhet kommer
att fortsätta att följa. Utskottet avser också, som Kön-
berg var inne på, att vid en kommande granskning ta
upp frågan om det finns risk för jäv när tjänstemän
inom Regeringskansliet har uppdrag som ledamöter i
styrelser för statliga företag och affärsverk. Jag tror
att det är väldigt viktigt att konstitutionsutskottet i
kommande granskning fördjupar sig i denna proble-
matik.
Utskottet har också granskat regeringens proto-
koll. Det framgår av vår redovisning att det har före-
kommit rättelser och strykningar som har gjorts för
hand och som inte har signerats eller särskilt be-
styrkts. Det är, som vi ser det från utskottets sida, inte
en idealisk ordning. Vi utgår från att den praxis som
har tillämpats i regeringsarbetet i detta avseende tas
upp till övervägande i Regeringskansliet. Den sista
meningen kanske låter litet grand kryptisk, men på ren
svenska betyder det att vi i utskottet utgår från att
regeringen ändrar sig på den här punkten och ser till
att det blir förbättringar.
När det gäller författningsutgivningen kan vi, som
Könberg sade, glädja oss åt att en viss förbättring har
skett. Andelen författningar som har kommit ut mind-
re än fyra veckor före ikraftträdandet har minskat
något i jämförelse med föregående år, alltså 1995
eftersom det är år 1996 som vi har granskat. Likaså
har antalet författningar som har kommit ut senare än
två veckor före ikraftträdandet minskat. Men konten-
tan från utskottets sida blir, som har sagts, att andelen
för sent utkomna författningar är oacceptabelt hög.
Här finns det alltså anledningar att göra ansträngning-
ar för att åstadkomma snabba förbättringar.
Ansvaret för för sent utkomna författningar kanske
inte enbart kan lastas regeringen. Enligt min mening
är det nödvändigt att det etableras ett närmare samråd
mellan riksdag och regering på den här punkten. Det
behövs också ett närmare samråd med utskottens
kanslier för att få till stånd mer realistiska tidsplaner.
Först då tror jag att det går att komma till rätta med
för sent utkomna författningar. En sista utväg kan ju
vara den som Bo Könberg hänvisade till, nämligen
att skjuta upp ikraftträdandet av en lag. Rättssäker-
hetssynpunkter kan i vissa fall tala för detta. Den här
utvägen är alltid möjlig för riksdagen att ta till om det
skulle visa sig vara nödvändigt.
Till det positiva i utskottets granskning kan väl
ändå räknas yttrandena från Lagrådet. När det gäller
skälen för att inte inhämta Lagrådets yttrande kan
nämnas att dessa, med något enstaka undantag, har
redovisats tydligt och lättillgängligt i regeringens
propositioner. I budgeten och vårpropositionen har
redovisningen ännu inte funnit sina former. Det kan
man delvis ha förståelse för. Det är ju så nytt. Men
enligt utskottets mening är det angeläget att redovis-
ningen också i dessa propositioner görs på ett lättill-
gängligt sätt.
Det kan också konstateras att regeringen i de flesta
fall har följt Lagrådets synpunkter. När så inte har
skett har man ingående motiverat sina ställningsta-
ganden. Det är bra att regeringen har gjort det. Det är
precis som det skall vara.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i utskottets betänkande.