Fru talman! Det är alltid intressant att bli recenserad av Miljöpartiet.
Naturligtvis är det här ett lyxproblem, därför att det är många länder som inte klarar att nå upp till sina åtaganden. Det är många länder som inte klarar det som fanns i Kyotoprotokollet. Vi ska vara stolta och glada över att vi har möjligheten att fundera på hur vi ska hantera överskottet av utsläppsrätter.
Vi tar naturligtvis klimatfrågan på allvar, och det tror jag egentligen inte att Per Bolund tvivlar på. Vi träffas ju i många olika debatter. Frågan som skiljer oss är hur vi ska lösa de olika klimatproblemen. Under regeringens tid har vi gått från ett mål på -4 procent till -40 procent. Jag tycker att det säger en hel del om hur klimatfrågan prioriteras.
Jag fick en fråga, fru talman, från Per Bolund om vilka investeringar man skulle kunna göra. Jag säger så här: Jag skulle inte vilja spekulera i exakt vilka investeringar det skulle kunna vara. Jag är inte säker på att det är det bästa sättet att lösa det här. Det som händer nu är att vi i god ordning väntar på att regeringen ska titta på det här och komma med ett förslag till riksdagen. Och vi kommer att få tillfälle att diskutera det här igen. Det vi diskuterar i dag är formerna.