Herr talman! Våra betänkanden har tagit en viss tid att debattera. Som jag sade till min bänkkollega nyss: Att stå här för att säga något som redan är sagt är inte särskilt effektivt nyttjande av tiden. Bland annat har min kollega Anti Avsan tydligt beskrivit den viktiga principen att värna bröstarvingars rätt till arv. Det har ganska tydligt beskrivits att det finns olika juridiska samlevnadsformer - den ena är äktenskap, med dess konsekvenser i arvsfrågorna, och det andra är ett samboförhållande enligt sambolagstiftningen. Sambolagen är en retroaktiv lag som gör sig gällande först efter att ett förhållande har upphört, till exempel genom dödsfall.
Vad är det då som denna debatt visar? Möjligtvis är det att vi återkomma till det som vi sade när vi diskuterade juridiska samlevnadsformer och den nya sambolagen kom till, nämligen vikten av att informera. Det är kanske där de största problemen finns. Människor lever utan att ha tänkt över vad konsekvenserna kan bli och vad man behöver se upp med. Om jag önskar något visst, behöver jag då skriva ett testamente eller göra något annat? Att varje människa tar ansvar för sitt liv är väl ändå en utgångspunkt som vi alla kan ha.
För min del yrkar jag bifall till utskottets förslag.