Fru talman! Så har vi kommit till årets debatt om de motioner som berör området terrorism. Vi har inte alltid haft ett särskilt motionsbetänkande i Sveriges riksdag om terrorism, men inte bara i vårt land utan även i Europa och i stora delar av övriga världen har terrorism dessvärre blivit mer vanligt förekommande och svårare att förutse, och många EU-länder, inte minst Sverige, har drabbats hårt av olika terroristattentat.
Arbetet mot terrorism har varit relativt vilande i den rödgröna regeringen, och de ansträngningar regeringen ändå har gjort har många gånger bottnat i motioner som genom åren har kommit från oppositionspartierna, inte minst Sverigedemokraterna. Det dröjde till 2017 innan regeringen på allvar började arbeta med dessa frågor, alltså efter att vi tyvärr fått uppleva ett terrorattentat på Drottninggatan i april samma år.
Men varje gång regeringen har levererat en proposition till riksdagen har oppositionen, inte minst Sverigedemokraterna, varit missnöjd. Vi har hittat håligheter i regeringens förslag, håligheter som har utnyttjats av våldsbejakande, extrema grupper som därmed har kunnat flytta fram sina positioner.
Detta är också anledningen till att vi i dag debatterar inte bara de motioner som lämnats in utan även två av regeringens propositioner. Den ena propositionen handlar om utlänningar som befinner sig i Sverige och utgör ett terrorhot. Jag återkommer i den debatten till de stora håligheter som oppositionen uppmärksammat och som gör regeringens förslag i princip verkningslöst.
Pågående debatt rör dock ett bredare spektrum, och här står Sverigedemokraterna bakom ett antal reservationer. Anledningen är att den rödgröna regeringens och de borgerliga partiernas invandringspolitik genom åren har skapat en utveckling i vårt land där våldsbejakande extremism har exploderat. För 10-20 år sedan hade Sverige en handfull till ett par hundra individer inom den våldsbejakande islamistiska miljön, och i dag har vi tusentals individer inom samma miljö. Kopplingen är tydlig till denna regerings och tidigare regeringars invandringspolitik och strävan efter att göra Sverige till ett mångkulturellt land.
Detta är orsaken till att vi i dag har en väldigt ansträngd säkerhetspolis och öppen polis och till att vi har återkommande propositioner, debatter och, dessvärre, terrorattentat med tydlig koppling till den miljö som Säkerhetspolisen pekat ut som snabbast växande och störst i omfattning.
Många individer reste från Sverige till Islamiska staten för att delta i dess terrorkrig. Sverige stack ut i Europa med flest resande i förhållande till antal invånare. Säkerhetspolisen kunde bekräfta att cirka 300 individer reste till Islamiska staten för att delta i detta terrorkrig.
Socialdemokratiska statsministrar har sagt att dessa individer är terrorister som har genomfört massavrättningar, korsfäst människor, våldtagit, halshuggit människor, sålt barn och kvinnor som sexslavar, slängt människor från hus och så vidare. Samma statsministrar har uttalat att det inte ska finnas något i närheten av en straffrihet för de individer som rest till Syrien och Irak för att delta i Islamiska statens terrorkrig. Detta uttalades bland annat den 6 mars 2019 när flera av dessa individer började resa hemåt efter att Islamiska staten sakta börjat kollapsa.
Hittills har minst 150 individer återvänt. Bara det senaste halvåret har minst tio så kallade IS-kvinnor återvänt till Sverige med bistånd av regeringen. Man har sagt att det är viktigt att de kommer till Sverige och får ta sitt straffansvar. Detta straffansvar har vi sett exempel på i andra länder. I till exempel Danmark har de kunnat fråntas medborgarskap och hindrats inresa eller fråntagits medborgarskap och utvisats. Men i förra veckan kunde vi höra på nyheterna att åtta av de elva svenska utredningarna om krigsbrott har lagts ned. Sannolikt kommer även de andra att läggas ned.
Summa summarum: Trots en tydlig utveckling av terrorismen i vårt land och vår del av världen har man under de senaste åtta åren kunnat resa till och ha samröre med Islamiska staten och kunnat delta i dess terrorkrig. I vissa fall har man sedan med regeringens bistånd kunnat återvända till Sverige, med 90 procents chans att möta straffrihet och behålla fullständiga rättigheter som svensk medborgare. Det här gör att Sverige sticker ut i Europa, och inte i en positiv bemärkelse. Det är i bemärkelsen att Sverige har kommit att bli ett paradis för våldsbejakande extremism.
Nu är det som bekant ett valår. Jag tycker att detta är en av flera avgörande frågor som ligger den rödgröna regeringen till last. Svenska folket borde ta med sig effekterna av regeringens politik och den utsatthet som man har lämnat Sverige till. Det har man gjort genom att man röstat nej till åtgärder som bland annat Sverigedemokraterna har pekat på tidigt under förra mandatperioden och även dessförinnan.
Vi har fortfarande inte möjligheten att frånta medborgarskap från individer som exempelvis har anslutit sig till Islamiska staten. Vi har heller ingen möjlighet att utvisa de här individerna. De kommer att finnas här med över 90 procents chans att möta straffrihet som svenska medborgare med rättigheter. De kan som svenska medborgare bli försörjda av skattebetalare i vårt land och åtnjuta den frihet som de utgör ett extremt hot mot.
I den här debatten berör vi flera frågor som inte är kopplade till de återstående propositionerna som kommer efter den här debatten. Det handlar bland annat om att Sverigedemokraterna har pekat på att Säkerhetspolisen måste ha tillgång till Migrationsverkets asylsystem. Det är en sak som Säkerhetspolisen har efterfrågat just för att kunna ha en större kontroll över det inflöde som regeringen allt som oftast låter fortsätta till vårt land.
Det blir också den reservationen av flera som jag väljer att yrka bifall till, även om jag står bakom samtliga reservationer som Sverigedemokraterna har anslutit sig till.