Fru talman! Jag tackar Petter Löberg för svaret och förtydligandet. Det är på sätt och vis lite oroväckande att höra att man betraktar Sverigedemokraterna som ett problem kopplat till terrorism. Jag blir själv här i replikskiftet utpekad som en del av den terrorism som vi i dag debatterar och på olika sätt försöker komma åt. Det finns ett talesätt som säger att man ska akta sig för att bli ett monster när man försöker bekämpa monster. Jag tycker mig se en radikalisering inom socialdemokratin och inom socialistiska rörelser. Man använder allt mer retorik för att berättiga till handlingar som många gånger kan gå över gränsen.
Jag har inte ägnat 20 år av mitt liv åt att arbeta i demokratiska församlingar för att på något sätt främja terrorism. Man kan läsa i riksdagens protokoll från mina år i riksdagen vad jag anser om terrorism och hur jag vill bekämpa terrorism. På det sättet tycker jag att man kan värdera Sverigedemokraterna, vårt arbete mot terrorism och vårt förhållande till terrorism. Där har Petter Löberg en läxa att lära.
Men om vi ser på det historiskt - varför har just den våldsbejakande islamismen kunnat gå från ett hundratal individer till flera tusen individer i Sverige? Ser inte Petter Löberg och Socialdemokraterna att det här är starkt kopplat till en migrationspolitik utan kontroll och en politik för att främja kulturell separatism i Sverige med bidrag till extrema moskéer och statsbidrag till olika typer av extrema miljöer utan någon vidare kontroll? Det har uppdagats i granskningsreportage efter granskningsreportage hur radikala imamer har fått föreningsbidrag. Man säger att man skärper sig. Man säger förlåt och så får man fortsatta bidrag från staten. Det är klart att det är kopplat till de här sakerna. Ser inte Petter Löberg och Socialdemokraterna det?