Fru talman! Tack för ett väldigt tydligt svar. Egentligen tror jag inte att det finns några meningsskiljaktigheter. Men det är väldigt olyckligt när man plockar in energisektorn.
Det man borde utgå ifrån är att vi inte vill ha några förluster eller energi som inte används till något vettigt. Den största förlusten är kanske de motorer som finns i transportsektorn. Där skulle en elektrifiering leda till att vi kraftigt kan bidra till en betydligt högre energieffektivitet. Det blir olyckligt när man utformar målen och tar med delar som samtidigt behövs i klimatomställningen för att se till att vi har en robust och stabil elförsörjning.
Det andra målet som jag tänkte fråga om är kopplat till detta med 100 procent förnybart. I miljöarbetet i stort handlar det annars om fossilfrihet. Men inom energipolitiken har man lagt det till att det ska vara 100 procent förnybart. Vattendelaren är där egentligen kärnkraft. Någonstans blir frågan vad som är viktigast i slutändan. Är det att vi är fossilfria och har så låga utsläpp som möjligt, eller är det viktigaste att det är förnybart men att vi kan ha högre utsläpp?
Det finns enskilda förnybara energikällor som har högre utsläpp av koldioxid per kilowattimme än vad exempelvis kärnkraften har. Här är det åtminstone för Sverigedemokraterna angeläget att det är fossilfrihet vi ska sträva mot och att vi kan nå så låga utsläpp som möjligt. Men uppenbarligen har man från andra håll inga problem med att utsläppen kan bli högre bara att det är förnybart.
Frågan till ledamoten är: Borde det inte vara mer angeläget att fokusera på att minska utsläppen i sådana fall?