Fru talman! Centerpartiet har som enda parti varit med i samtliga energiöverenskommelser. Vi gör det för att vi vet att det är bra för Sverige med långsiktighet och för att vi är beredda att ansvar - ingå kompromisser när det behövs men också staka ut riktningen.
Energiöverenskommelsen 2016 var ett stycke svensk politisk historia. Den samlade 75 procent av riksdagen bakom en enad linje i energifrågan. Äntligen gavs det långsiktiga, stabila spelregler och förutsättningar för energibranschen som de hade pratat om så länge. De jublade, och det gör de fortfarande. De vill ha nuvarande energiöverenskommelse. Det säger man med enighet. Man tycker att det här ger de förutsättningar man vill ha, både om man önskar livstidsförlänga kärnkraft eller bygga ny sådan och också för att bygga ny, förnybar kraft. Varje år de senaste åren och de kommande byggs det ny vindkraft motsvarande en halv kärnkraftsreaktor - varje år!
Energiöverenskommelsen från 2016 bygger på det Alliansen gjorde 2009. Det är fritt fram att bygga ny kärnkraft för den som vill om man gör det på marknadsmässiga villkor. Samtidigt var det också ett slut på Barsebäckspolitiken, där man stänger saker med politiska knapptryckningar. Det har skapat ro och framtidstro.
Vindkraftens engagemang och växande styrka görs nu på marknadsmässiga villkor. Det är kanske första gången i svensk historia som man nu bygger ny energiproduktion rent marknadsmässigt. Vattenkraften fick statliga lån. När kärnkraften byggdes ut fick den olika typer av stöd. Man subventionerade exempelvis direktverkande el. Vind- och biokraften har historiskt sett fått elcertifikat. Det är ett system som man nu inte behöver, och då ska vi såklart stänga det per omgående.
Detta är en av de få sakerna som finns kvar på att-göra-listan tillsammans med att slopa anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft. Därefter - men först därefter - är det dags att ta sig an nya utmaningar. Jag delar synen hos till exempel moderater och kristdemokrater att det finns utmaningar att ta hand om.
Kapacitetsfrågan i städer och på Gotland är brådskande. Där hjälper varken ny kärnkraft eller ny vindkraft, om man inte ska bygga centralt i städerna. Det handlar snarare om effektiviseringar, flexibilitet och kortare ledtider i tillståndsprocesser för nätutbyggnad. Alla de frågorna är angelägna att driva vidare och fortsätta att förändra, förbättra och utveckla i överenskommelsen. Det står i utredningen att vi ska göra detta.
Om fler vill vara med, fru talman, är det välkommet. Om man vill teckna firma för 1.0 och jobba vidare för en 2.0 när det gäller energiöverenskommelsen är det välkommet, om vi kan få ännu större uppslutning i kammaren och stabilitet.
Jag skulle också vilja lyfta fram elnätsregleringen. Det är en otroligt osexig och komplicerad fråga, men den är också otroligt viktig. Vi talar egentligen bara om avkastningen för nätbolagen när vi i stället borde tala om hur vi ska få en reglering som gör att vi nyttjar nätet smartare, som gör att vi kan dämpa effekttopparna som leder till att vissa företag inte får tillgång till el och kan utvecklas. Vi fastnar i en diskussion som blickar tillbaka på gårdagens reglering i stället för att ta höjd och sikta framåt.
Den som på riktigt vill värna svensk konkurrenskraft och svensk industri, tillsammans med miljön och konsumenternas plånböcker, gör bäst i att sluta försöka peka ut vilken teknik som ska användas utan i stället fokusera på vilka problem som finns framför oss.
Vi har haft diskussionen om kärnkraft versus förnybart i 40 år. Det är dags att lämna den bakom oss - det har hela energibranschen gjort. Teknikutvecklingen visar på otroliga möjligheter och på hur många alternativa lösningar som finns som är bättre, mindre sårbara och miljömässigt hållbara. Att vi samtidigt kan fasa ut ryskt uran gör inte saken sämre.
Jag ser framför mig en förhandling - och jag hoppas den kommer - där vi kan lämna dessa saker åt sidan och faktiskt fokusera på de riktiga problemen. De finns här och nu.
Alla nuvarande diskussioner om att lämna energiöverenskommelser och att peka ut vissa energislag som särskilt önskvärda, oavsett om de löser problem eller inte, skapar osäkerhet. Den osäkerheten kostar i svensk konkurrenskraft och i högre elpriser som konsumenterna får betala. Notan för den politiska osäkerheten tänker inte jag ta på mitt samvete utan ska belasta de partier som skapar osäkerhet.
Lyssna i stället på energibranschen och försök inte fixa det som inte är trasigt.
(Applåder)