Herr talman! Utskottet ser mycket positivt på den
ökade samverkan och samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst som regeringen föreslår. Det här är ett
viktigt steg i en utveckling mot en effektivare
användning av de resurser som finns tillgängliga för
förebyggande arbete och rehabilitering. Det är
också mycket glädjande att utskottet är enigt i sin
bedömning.
Det finns ett stort intresse ute i landet för att
komma i gång med lokal försöksverksamhet av det
här slaget. I bl.a. Stenungsund har man väntat
sedan 1988. Efter vad jag har erfarit har man goda
förutsättningar att komma i gång med den här
verksamheten den 1 juli i år. Det skall bli mycket
intressant att följa verksamheten. Det finns fler
kommuner som visat sitt intresse och som ligger
långt framme i sin planering.
Under remissbehandlingen av förslaget har det från
flera håll, som Nils-Olof Gustafsson också har
framhållit, uttryckts att det vore värdefullt att även
arbetsförmedlingen och länsarbetsnämnden skulle
kunna ingå i försöksverksamheten.
Regeringen har bedömt att några ytterligare parter
nu inte bör ingå, och utskottet delar den
bedömningen. Dock anser utskottet att
arbetsmarknadsmyndigheterna har en sådan viktig
roll i samarbetet med övriga sektorer att dessa bör
ingå i nästa steg.
Med anledning av det som framförts i motion Sf39
vill jag säga följande:
I Riksförsäkringsverkets fördjupade
anslagsframställan för budgetåren 1995/96 och
1997/98 anförs att arbetsgivarna bl.a. har ett stort
ansvar för rehabiliteringen. De har också ett stort
ansvar för att den kommer till stånd. Inom
försäkringskassorna försöker man på olika sätt att
få arbetsgivarna mer delaktiga.
Att det i många fall inte blir några påtagliga resultat
beror bl.a. på att ansvaret är otydligt beskrivet.
Inom fösäkringskassorna sker nu fortlöpande
aktiviteter för att klargöra och utveckla den roll
som kassorna har i rehabiliteringsarbetet. I
regeringens kompletteringsproposition framhålls
det att det är viktigt att insatserna för
rehabiliteringsarbetet fortsätter och att de
ansvariga utvecklar och förbättrar
rehabiliteringsarbetet. Parallellt med andra
åtgärder måste på sikt antalet förtidspensioner
reduceras. Även inom regeringskansliet pågår ett
beredningsarbete med inriktning på att bryta den
stigande trenden inom förtidspensioneringen.
Vid utskottets offentliga utfrågning avseende
rehabilitering uppgav företrädare för
Arbetslivsfonden att ansvarsfördelningen mellan
arbetsgivare och framför allt försäkringskassa är
oklar och att en översyn är nödvändig. Utskottet
delar den uppfattningen och anser att regeringen
bör låta utreda frågan.
De minsta företagens praktiska möjligheter att leva
upp till sitt ansvar bör beaktas i utredningen
samtidigt som det bör övervägas om arbetsgivarens
ansvar bör regleras i kollektivavtal.
Vidare bör övervägas om försäkringskassan och
arbetsgivaren skall vara skyldiga att erbjuda
rehabilitering inom viss tid. Dessutom har redan
Nils-Olof Gustafsson angivit en del av inriktningen
på den utredning som vi efterlyser. Vi har också
sagt att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag. Utskottet anser att
riksdagen med anledning av motion Sf39 i denna
del som sin mening bör ge regeringen detta till
känna.
Utskottet är som sagt, herr talman, mycket
angeläget om att rehabiliteringsarbetet får hög
prioritet i den föreslagna försöksverksamheten,
bl.a. i syfte att minska utslagningen från
arbetsmarknaden. Att det är på det sättet
understryks av att utskottet framlägger ett enhälligt
betänkande för riksdagen. Arbetet i utskottet har
präglats av en samsyn och ett gott samarbete.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan. I hemställanspunkt 5, beträffande
rehabiliteringsprogram, yrkar jag att riksdagen
med anledning av motion 1993/94:Sf39 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ett klargörande av
arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och om ett
samlat åtgärdsprogram. Därutöver yrkar jag avslag
på övriga delar av motionen samt avslag på samtliga
övriga motioner.