Herr talman! Det är ett enigt utskott som står
bakom det här betänkandet, och det kanske kan
tyckas onödigt med en diskussion. Jag vill ändå ta
kammarens tid i anspråk ett par minuter för en
kommentar.
Proposition 205 innehåller förslag om en utökad
försöksverksamhet med finansiell samordning till
att förutom socialförsäkring och hälso- och
sjukvård, som nu pågår, också omfatta
socialtjänsten. Utskottet tillstyrker förslaget.
Visserligen hade vi socialdemokrater, och för övrigt
hela utskottet, helst sett att försöksverksamheten
också omfattat arbetsförmedlingen. För mycken
ohälsa beror ju på långvarig arbetslöshet. Jag har
pratat med många läkare som har sagt att de ofta
tänkt att det inte är medicin eller medicinsk
behandling de helst velat skriva ut, utan ett arbete
eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det här
hänger så nära samman att arbetsförmedlingen
borde ha ingått i försöksverksamheten redan nu.
Men utskottet nöjer sig med att konstatera att en
sådan utvidgad försöksverksamhet diskuteras
mellan Socialstyrelsen, Arbetslivsfonden,
Arbetsmarknadsverket och
Arbetarskyddsstyrelsen. Jag utgår därför från att
regeringen snarast kommer till riksdagen med ett
förslag i den riktningen.
Med anledning av propositionen har vi
socialdemokrater väckt en motion där vi vill gå
ytterligare ett steg för att förbättra
rehabiliteringen. Vi lägger fram ett program i tio
punkter. Glädjande nog ställer sig hela utskottet
bakom det mesta i vårt förslag.
De kanske viktigaste punkterna är för det första att
arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringen måste
klaras ut. Om inte ansvaret görs tydligt blir det nog
svårt att uträtta ett bra rehabiliteringsarbete.
För det andra skall varje försäkringskassa redovisa
sin rehabiliteringsstrategi, ett sorts beting att
rehabilitera ett visst antal människor.
För det tredje anser utskottet att regeringen skall
utforma ett samlat program för förebyggande och
rehabiliterande insats. Det här ger vi regeringen till
känna.
Vårt tiopunktsprogram finns redovisat i
utskottsbetänkandet och jag hänvisar nu endast till
detta. Jag försäkrar att vi har lagt ned mycket
arbete och stort engagemang för att försöka få fram
ett så långt möjligt heltäckande program.
Som sagt är utskottet enigt, och det är bra. Det bör
vara en garanti för att det nu sker förbättringar i
rehabiliteringsverksamheten. Det är nödvändigt att
så sker med tanke på samhällsekonomin, men
framför allt för att så långt möjligt minska
mänskligt lidande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.