Herr talman! Jag noterar nu för tredje gången att det fortfarande inte finns något exempel på någon stad där man har löst trängselproblemen genom att man har byggt ut vägsystemen.
Har Åsa Torstensson tid att åka runt lite grann i Europa kan hon se att många storstäder bygger ut spårvagnsnäten. De är relativt enkla och billiga, och det är ett klimatvänligt sätt att tillgodose människors transportbehov.
Detta i kombination med trängselskatter och andra system som begränsar bilens framkomlighet kan leda till att man såväl når klimatmål som löser transportproblemen.
Vi ska ha sammanträde i Klimatberedningen i övermorgon. Det är ganska bekymmersamt att få ihop de åtgärder som leder till att man har en politik som gör för troligt att man inte överstiger tvågradersmålet. I underlaget talar vi om järnvägsinvesteringar som klimatinvesteringar och ett sätt att minska utsläppen.
Jag har fått ett svar på hur ministern ämnar bromsa biltrafikens tillväxt i Sveriges storstadsområden. Ingen av de rapporter vi får från Vägverket, Miljömålsrådet, Naturvårdsverket eller någon annan myndighet visar att man har någon avmattning i ökningen av biltrafiken.
Det räcker inte med trängselskatten och den lilla futtiga ökningen av koldioxidskatten. Det räcker kanske möjligtvis för att minska ökningen men inte för att vända det till någonting som ens närmar sig de klimatmål vi har i Sverige.
Man kan inte påstå att en överflyttning av pengar från järnväg till väg leder till att man ökar andelen kollektivtrafik i en storstadsregion som är rätt så beroende av spårburna lösningar.