Herr talman! Det är klart att det är bra att det byggs i Sverige, att vi bygger vägar, industrianläggningar och hus och att vi utvecklar vårt samhälle. Det är en central del av vår samhällspolitik att göra detta.
Det kom i förra veckan en noggrann genomgång från EU-kommissionen om arbetsmarknadsutvecklingen de senaste tre åren. Jag tänkte redovisa vad som har hänt i Sverige när det gäller byggsektorn. Det kan behövas för att vi ska få en lite bättre balans i den här diskussionen.
Det framgår av EU-kommissionens rapport - och detta kan vara intressant att notera - att totalt har sysselsättningen stigit mest i Sverige av de 15 jämförbara EU-länderna. Det kan vara viktig information för kammarens ledamöter att känna till. Det är intressant.
Men ännu mer frapperande är att sysselsättningen i byggsektorn i Sverige har ökat med 10,9 procent. Det kan jämföras med att den i hela EU har fallit med 12,6 procent och i eurozonen med 13,7 procent. Det är alltså inget land i EU som har varit i närheten av en sådan sysselsättningsökning i byggsektorn som Sverige har haft. När jag bläddrar igenom siffrorna här tror jag att det näst bästa landet - om jag ser rätt - är Tyskland, med en ökning på 4,2 procent. Sverige har alltså haft en nästan tre gånger så stor ökning.
Det här är intressant. Det handlar naturligtvis om att vi gör större samhällsinvesteringar i Sverige än nästan alla andra EU-länder. Vi investerar i infrastruktur, och vi förstärker vårt samhälle när andra behöver spara och skära ned därför att de har förstört sina offentliga finanser med den politik med för mycket och för sent som många i den här kammaren förordade under krisens tidiga skeenden.
Vi har också infört ett ROT-system som har säkrat att det finns stark sysselsättning i byggsektorn. Det kan vara intressant att notera att inget land i Europa har haft starkare utveckling av sysselsättningen i byggsektorn än Sverige.
Vad behöver vi då göra för att få ordning på byggsektorn? Låt oss vara klara över att detta är ett överregleringsmisslyckande. Vi har skapat en väv av regleringar som hindrar byggande i Sverige, och så har det varit under lång tid.
Det handlar om en överreglering av markförsörjningen som gör att det är alltför svårt framför allt i tillväxtregionerna att få fram mark. Det handlar om omfattande byggregleringar som gör att det är dyrt att bygga. Det är en tillståndsprövningsprocess där man har väldigt många sakägare, en komplicerad process med många överklaganden som ofta fördyrar och komplicerar det hela. Vi har också omfattande regleringar på uthyrningssidan som har ställt till bekymmer. Det är den samlade problembilden.
Regeringen gör i princip insatser på alla de här områdena. Tillsammans med parterna har vi sett över hyressättningen. Vi har förlängt presumtionshyrorna. Vi har öppnat för bostadsrättsuthyrning. Vi kommer under våren med en lång rad propositioner för att förbättra både byggplaneringen, byggregleringen och markförsörjningen. Det här arbetet kommer vi naturligtvis att driva vidare framåt, eftersom det är centralt att öppna för mer byggande, och det är helt nödvändigt att det sker genom att vi minskar regelbördan och öppnar systemen.
Med en subventionspolitik som bara trycker in pengar i de existerande systemen vet vi - det är väl belagt från ESO-rapporter och annat - att vi långsiktigt inte får någon större effekt av subventionerna eftersom de leder till stigande kostnader. I det här läget, där Riksbanken har en grundläggande oro om för hög skuldsättning, skulle de naturligtvis tvingas agera mot en sådan politik och därmed bromsa upp utvecklingen. Det är bara genom en bättre fungerande bostadsmarknad som vi kan få ett ökat byggande.
Detta ska naturligtvis göras i bred förankring med de olika aktörerna, alltifrån Hyresgästföreningen till andra viktiga aktörer, som allmännyttan och de privata byggbolagen.
Som ett exempel på hur man kan göra detta är det en unik satsning som nu görs på tunnelbanan, som till skillnad från de socialdemokratiska drömslotten är fullt finansierad och fullt organiserad på ett sådant sätt att den har bärkraft och bäraktighet. Det är bra och klok politik, herr talman.