Herr talman! Jag tycker att det är litet pinsamt att
stå här och säga att det var jag som gjorde ditt eller
datt, men det var ju faktiskt jag som skrev
motionen i januari i år. Att även en
socialdemokratisk ledamot stod med på motionen
har jag inte förnekat. Kvinnor från fem partier har
skrivit under.
Att jag sedan inte kunde vara med vid
behandlingen i utskottet har praktiska skäl, att jag
fått delta i två och till slut tre olika utskott. Det
betyder inte att jag inte är engagerad, utan jag har
under hela våren varit i kontakt med
Återföreningen och har här en pärm som
Återföreningen har tagit fram med olika ärenden.
Det materialet skall jag förmedla också till
departementet, så att man där har ett bra underlag
när man skall komma med en proposition som
Birgit Friggebo har aviserat och som jag verkligen
ser fram emot.
Jag tycker inte att vi skall gräla om initiativet, utan
jag tycker att det är mycket glädjande att vi
gemensamt har kommit till detta initiativ. Jag
stöder det till fullo.
I det första fallet som jag relaterade har makarna
alltså fått avslag på ansökan om inhibition den 27
maj i år. Jag tycker att det är mycket tragiskt. Jag
förstår att Invandrarverket och
Utlänningsnämnden måste följa de regler som finns
och också följa förarbetena till lagen. Det är därför
som utskottet har tagit initiativet, och jag hoppas
att situationen kommer att bli bättre framöver.