Fru talman! Tack till interpellanterna för debatten!
Mitt fokus ligger på att få en bättre fungerande ätstörningsvård i Sverige. Det är därför regeringen nu gör dessa satsningar som är riktade till ätstörningsvården, för ätstörningsvården fungerar inte tillräckligt väl. Den behöver utvecklas. Den behöver bli mer kunskapsbaserad. Den behöver följa de nationella riktlinjerna. Inte minst behöver vi ta all den kapacitet som nu finns, exempelvis på Stockholms centrum för ätstörningar, i anspråk. Där hoppas jag också få hjälp från Socialdemokraterna, som sitter i ledningen för många regioner i Sverige som väljer att inte remittera patienter till den nationella högspecialiserade vården. Där behöver vi hjälpas åt och se till att använda den kapacitet som står till förfogande för att hjälpa några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle.
Det är viktigt med tillgänglighet. Det är bra att den har ökat i Stockholm. Jag tycker samtidigt att det finns skäl för ledningen i Stockholm att rannsaka sig själv när det gäller hur övergången gick till. För inte särskilt länge sedan var det mycket långa väntetider till ätstörningsvården i Stockholmsregionen. Det skapade problem och en utsatthet för personer i den vården. Naturligtvis måste man föra en diskussion, precis som man nu gör i Stockholm, om vårdinnehåll och vårdkvalitet i den ätstörningsvård som bedrivs.
Med detta sagt uppskattar jag debattörernas engagemang för denna viktiga fråga. Vi behöver bli bättre i Sverige. Det behöver vi bli på många håll. Vi behöver nyttja den kapacitet som finns på ett bättre sätt.
Jag tackar för engagemanget och för diskussionen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.