Herr talman! Så var vi här igen, fjärde gången under denna mandatperiod, för att diskutera konkurrenspolitiken. Det är inte mycket som har hänt. Det lilla som har hänt har vi inte regeringen att tacka för i alla fall, utan det har vi i så fall EU att tacka för.
Vi från alliansen kan konstatera att vi behöver öppna den offentliga sektorn för privata alternativ, framför allt inom vården och omsorgen. Vi kan också konstatera att vi behöver regelverk för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor.
Sverige är ett av de mest kartelliserade länderna i Europa, kunde jag läsa i senaste numret av Fokus. Den som uttalar sig där är Sven Norberg, en svensk som tidigare ansvarat för konkurrensfrågor på kommissionen. Varför blundar regeringen för sanningen? I denna tidning kan man läsa att lagen skyddar livsmedelsjättarna från konkurrens. Matpriserna ligger fortfarande 5 % för högt.
Sanningen är att de fyra svenska storbankerna står för 80 % av marknaden och stänger därmed ute konkurrenterna. Sanningen är att asfaltkartellen, som Konkurrensverket avslöjade för ett tag sedan, bara är toppen på isberget. Sanningen är att tre energijättar har köpt en tredjedel av Sveriges fjärrvärmemonopol och chockhöjt priserna. Allt detta kostar konsumenterna 65 miljarder kronor per år. Varför blundar regeringen för denna sanning?
Den som inte kände till detta kan läsa detta i tidningen Fokus.
Krister Hammarbergh har gått igenom väldigt bra vad betänkandet handlar om, och jag tänkte uppehålla mig en stund vid karteller. Det är nämligen så att Folkpartiet är det parti i Sveriges riksdag som inser att det inte räcker med att bekämpa karteller med hjälp av böter som företaget får betala. Det som händer är att när företagsledningar sätter sig ned och kalkylerar kommer de fram till att om de går ihop kommer de att tjäna si och så mycket. Men råkar de åka fast, kostar det ungefär si och så mycket. Alltså har de ändå tjänat på det. Med de bonussystem som är så populära går det att räkna ut att om företaget tjänar på dessa karteller tjänar den enskilde också personligen på det. Det är jättebra. Ingen ställs till svars för sina handlingar.
Vi menar att karteller är stöld. Den som snor från någon ska vanligtvis åka i fängelse. Den ska stå för sina handlingar. Sverige behöver kriminalisera karteller. Enskilda människor måste ställas till svars.
Det är lätt att räkna ut detta. Det är allmänmänskligt. Vem är det som vill sitta i fängelset i stället för att fira jul med sin familj till exempel, om man skulle göra den kalkylen?
Som en direktör sade: Så länge det handlar om pengar finns ju företaget där och kan betala dessa pengar. Men den dagen det börjar handla om min personliga frihet kan inte företaget göra så mycket åt det.
Det är precis så människor kommer att resonera. Vill vi förebygga, vill vi avskräcka från att karteller bildas, då måste vi se till att enskilda människor ställs till svars.
Vi har att lära av många andra länder som har kriminaliserat karteller. USA är ett jättebra exempel på det. Man kan se att multinationella företag som ingår kartellbildningar gör det i länder där man antingen inte kriminaliserat karteller eller där straffen är väldigt låga. Men man undviker att ingå karteller i USA därför att man vet att straffen är väldigt hårda för enskilda personer. Även om USA många gånger skulle vara den största marknaden för dessa företag, väljer man i alla fall att hålla sig utanför den marknaden när det gäller just den här typen av stöld.
Varför kan vi inte göra det här inom EU? Det är ju så unikt i världen att vi i en union med 25 länder har gemensamma konkurrenslagar. Låt oss lära av Frankrike, Norge, Irland och Storbritannien. Låt oss göra en gemensam sak också av karteller när det gäller konkurrenslagar. Tänk om 25 länder i Europa - minst 25 länder blir det - tillsammans kunde komma överens om att kriminalisera karteller. Då skulle dessa företagsledningar inte ha mycket kvar att spela med. På det sättet skulle vi komma åt en stor del av de pengar som konsumenterna i dag får stå för, för i karteller där företagen betalar böter är det ju egentligen inte företagen som gör det, utan i slutändan är det alltid den enskilda konsumenten som gör det. De lägger det ju bara på tjänste- eller varupriset, och det tror jag att vem som helst kan räkna ut.
Se till nu att svenskarna får tillbaka sina pengar, och låt oss kriminalisera karteller!
Jag yrkar bifall till reservation 4.