Fru talman! Det är bra att vi är överens om att sambandet finns. Det är väl första steget till att vidta eventuella åtgärder. Sedan tyckte jag väl att statsrådet lät lite för pessimistisk om möjligheterna att göra någonting åt det hela. Det finns ju områden där det gäller regionala skillnader i allmänhet som rör statsrådets ansvarsområde. Till exempel kan man fundera över skillnaderna i längd på sjukskrivningar för samma diagnoser runtom i landet. Socialstyrelsen påpekade ju häromåret att det var klar skillnad på hur länge man fick bli sjukskriven exempelvis efter en hjärtinfarkt i de delar av landet som statsrådet läste upp med, tror jag man kan säga, låga sjukskrivningstal jämfört med andra håll där man har en annan kultur, vana eller tradition. Att det finns saker att göra här är väl alldeles klart.
När det gäller det som nu har börjat ske, den så kallade finansiella samordning som är införd från den 1 januari i fjol - Statskontorets rapport gäller väl drygt det första året eller något sådant - har det ännu inte märkbart gynnat någon levande människa. Jag har sagt det förut i talarstolen och hade väl rätt både den gången och möjligen även i dag. Då är min fråga närmast, och det får vara slutfrågan för den här dagen vad gäller den finansiella samordningen: När tror statsrådet att det kan bli någon effekt ute i verkligheten av alla de samordningsförbund med mera som nu ordnas med den krångliga och minimala lagstiftning som riksdagen har fattat beslut om?
Till sist är jag lite nyfiken på en sak som jag inte ställt någon fråga om och som statsrådet väl därmed kan låta bli. Det gäller dock i hög grad något som vi haft uppe många gånger förut, nämligen regeringens mål för förtidspensioneringen. Finns det någon som helst chans att detta kan uppnås?