Herr talman! I regeringsförklaringen angavs att
regeringen skulle presentera en samlad politik mot
våldet. Flera åtgärder har redan vidtagits och en ny
samlad handlingsplan har börjat ta form. Jag vill
därför informera riksdagen om detta arbete.
Våldet medför ingripande verkningar för den som
drabbas, i form av fysiska och psykiska skador och
annat lidande. Men våldet berör oss alla och har
konsekvenser även för dem som inte drabbas direkt.
Det skapar en rädsla och en känsla av otrygghet som
påverkar människors livskvalitet och handlingsfrihet.
Vi kan aldrig acceptera våldet i vårt samhälle, och
vi måste alla vara beredda att göra vad som står i vår
makt för att minska våldsbrottsligheten.
En för mig grundläggande och självklar
utgångspunkt för att motverka våldet är att arbeta för
ett samhälle med social rättvisa. Att minska
arbetslösheten, motverka segregationen och
utslagningen och att ständigt arbeta för att alla skall
kunna leva under drägliga och värdiga förhållanden är
själva basen i arbetet. Flera av de åtgärder som jag
kommer att redogöra för har samband med dessa
grundläggande målsättningar.
Regeringen har tillsatt en statsrådsgrupp mot våld.
Den har till uppgift att samordna regeringens insatser
på detta område. Som ett led i detta arbete har
gruppen beslutat att ta fram en skrift, "Motverka
våldet". Den innehåller en kartläggning och redovisar
en del av de åtgärder som regeringen och dess
myndigheter genomför och planerar. Skriften
offentliggjordes häromveckan.
Såsom inte minst framgår av skriften kan åtgärder
mot våldet aktualiseras inom en lång rad
samhällssektorer. För att identifiera dessa områden
har det bildats en grupp med företrädare för olika
departement inom regeringskansliet. På detta sätt
breddas och fördjupas kunskapsbasen vid beredning
av frågor som kan och bör påverkas av
brottsförebyggande aspekter, t.ex. skolans roll och
uppgifter, socialtjänstens arbete samt
alkohollagstiftningen.
Genom samarbetet förbättras också
förutsättningarna för att integrera kampen mot våldet i
samhällsplaneringen i stort.
Den 22 maj ägde ett s.k. rundabordssamtal rum på
initiativ av kungen. Närvarande var, förutom kungen
och drottningen, bl.a. företrädare för regeringen och
riksdagen samt enskilda och representanter från
organisationer som aktivt arbetar för att motverka
våldets spridning i Sverige.
Vid sammanträffandet fick vi tillfälle att lyssna till
företrädare för många intressanta antivåldsprojekt.
Regeringen skall bidra till att sprida deras kunskaper,
tips och idéer vidare.
Inom regeringskansliet utarbetas därför en skrift
som främst kommer att riktas till enskilda, föreningar,
organisationer och skolor. Skriften skall bl.a.
innehålla korta beskrivningar av vad man som enskild
kan göra, vilket arbete som bedrivs i föreningar och
liknande information. Tanken är att regeringen på så
sätt skall kunna främja enskilda projekt och informera
om det omfattande arbete som faktiskt bedrivs runt
om i landet.
Alla måste medverka i kampen mot våldet. De
insatser som nu har beskrivits har syftat till att samla
alla i kampen mot våldet, att sprida kunskap om vad
som görs och att uppmuntra till engagemang.
Den bild som vuxit fram under detta arbete visar
att insatserna mot våld runt om i landet präglas av
handlingskraft. Jag får gott hopp om framtiden när jag
tar del av all god vilja som förenas i detta arbete. I
mitt fortsatta arbete kommer jag att söka vägar för att
samordna insatserna.
För att nå framgång är det avgörande att
åtgärderna bygger på kunskap och att arbetet bedrivs
med kontinuitet.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har regeringens
uppdrag att utarbeta underlag till ett nationellt
brottsförebyggande program. Uppdraget kommer att
redovisas under våren. Trygghetsutredningen har i ett
delbetänkande, Trygghet mot brott i lokalsamhället,
tagit upp frågor om hur tryggheten kan ökas på olika
sätt och redovisat en kartläggning av olika
brottsförebyggande verksamheter. Därutöver pågår
försöksverksamhet med lokalt brottsförebyggande
arbete på några orter i Sverige, de s.k. Pilotprojekten.
Arbetet i Pilotprojekten har på regeringens uppdrag
stötts av BRÅ och skall även utvärderas av BRÅ.
Med detta som huvudsaklig grund kommer
regeringen under hösten att utarbeta ett nationellt
brottsförebyggande program. Programmet kommer att
innehålla statsmakternas övergripande utgångspunkter
för brottsförebyggande arbete och de teoretiska
grundvalarna för detta arbete. Programmet bör också
kunna medverka till att kunskap och erfarenhet sprids
över landet.
När det gäller lokalt arbete kommer naturligtvis de
erfarenheter som vunnits vid Pilotprojekten att vara
av väsentlig betydelse. Det är vår förhoppning att vi
skall kunna redovisa tänkbara modeller för lokalt
brottsförebyggande arbete, möjligheter och
svårigheter på det lokala planet och tänkbara vägar
för att främja samordning. Att finna former för en
målinriktad samverkan mellan t.ex. polis, skola och
socialtjänst skapar väsentligt förbättrade
förutsättningar för ett effektivt arbete mot våldet.
Detta kommer inte minst att få betydelse när det gäller
att förhindra att barn och ungdomar dras in i
kriminalitet. Polisens nya inriktning mot ett
problemorienterat arbetssätt och
närpolisverksamheten bör ge förbättrade
förutsättningar för detta arbete.
Jag övergår nu till att beskriva mer specifika
åtgärder som vidtas och planeras inom departementen
för att förebygga och bekämpa våld. Jag vill då
understryka att min redogörelse inte begränsas till
Justitiedepartementets ansvarsområde. Det förtjänar
även att anmärkas att vissa av de insatser som görs
initierats av den förre regeringen. Detta visar att
frågan om insatser mot våld är en fråga som förenar
oss över partigränserna.
Brottsdebuten sker ofta i unga år, ibland redan i
10-12-årsåldern. Åtgärder måste därför sättas in på
ett tidigt stadium. Att ge barn och ungdomar
möjlighet att växa upp till mogna och
ansvarskännande medborgare, att ge dem en trygg och
bra start i livet är ett säkert sätt att motverka våld. En
sådan utveckling kan åstadkommas endast genom
långsiktiga åtgärder som berör stora områden i
samhällsplaneringen, t.ex. skola, bostäder och arbete.
För att förhindra en brottslig utveckling krävs också
ett samarbete mellan familj och myndigheter. Detta
hindrar inte att samhället skall reagera med snabba
åtgärder när brott faktiskt begås.
I utredningen "Levnadsvillkor i storstadsområden"
kommer barn och ungdomars levnadsvillkor och
skolans roll att belysas. Utredningen skall också
föreslå och initiera åtgärder som kan skapa bättre
förutsättningar för de boende i storstädernas
bostadsområden.
Ungdomars uppväxt- och etableringsvillkor skall
analyseras och redovisas av Ungdomsstyrelsen under
år 1996.
Kommittén för det inre arbetet i skolan har bl.a.
till uppgift att belysa arbetet i det offentliga
skolväsendet för barn och ungdomar. En fundamental
fråga för kommittén är hur skolan bemöter de barn
och ungdomar som har de allra största svårigheterna.
Arbetet skall redovisas senast den 1 november 1997.
Barnombudsmannen har på regeringens uppdrag
ansvaret för en bred kampanj mot mobbning.
Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen har fått
regeringens uppdrag att följa och dokumentera hur
långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala
anpassning och hälsotillstånd. En första översikt skall
presenteras under 1995.
Jag vill i detta sammanhang också nämna den
översyn av socialtjänstlagen som pågår. En
grundtanke i Socialtjänstkommitténs betänkande är att
stärka barnens ställning.
Nya regler om handläggning av mål och ärenden
hos polis, åklagare och i domstol när ungdomar
misstänks för brott har trätt i kraft i år. Målen skall
hanteras snabbare och skall handläggas av personer
som är speciellt kunniga och erfarna när det gäller
ungdomar. Vårdnadshavares och andra vuxnas ansvar
för dem som är under 18 år betonas också.
Beredningen av frågan om ett nytt påföljdssystem
för ungdomar fortsätter. Riksåklagaren kommer under
sommaren att redovisa ett uppdrag som avser att
beskriva hur medling skall kunna användas i detta
system.
De flesta våldsbrott begås av personer som
tidigare är kända för brottslighet av olika slag. En stor
del av dem är drogmissbrukare. Alkohol och andra
droger är kanske inte en direkt orsak till våldet, men
drogerna kan vara en faktor som utlöser våld. Tre av
fyra våldsbrott begås av berusade gärningsmän.
Dessutom medför missbruk ett utanförskap och ofta
en utslagning ur samhället som skapar en grogrund för
kriminalitet.
Regeringen har avsatt 75 miljoner kronor till
åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen. Det
förebyggande arbetet bland barn och ungdomar skall
särskilt prioriteras.
Regeringen har dessutom givit en grupp forskare i
uppdrag att sammanställa kunskaper inom olika
forskningsområden för att bättre kunna analysera
ungdomars drogmissbruk, asocialitet och
våldsbenägenhet. Arbetet skall vara slutfört senast
den 31 december 1995.
För närvarande pågår också ett arbete med att
kartlägga tillgänglig forskning om olika
dopningsmedel och dessas verkningar. I arbetet ingår
bl.a. att analysera om det finns en koppling mellan
missbruk av dopningsmedel och annat missbruk och
våldsbrott. Arbetet skall redovisas före utgången av
1995.
Stora klyftor mellan människor tenderar till att
leda till våld. Våldsbrottsligheten har inte sällan en
koppling till bostadsområden med en hög andel
invandrare, hög arbetslöshet och stort
bidragsberoende. Ett av målen i regeringens politik är
att skapa likvärdiga förutsättningar för invandrare
som för den övriga befolkningen. Arbetet mot
främlingsfientlighet och rasism är ytterligare ett led i
kampen mot våldet.
Regeringen har avsatt 125 miljoner kronor för
särskilt invandrartäta bostadsområden. Tanken är att
framför allt storstadskommunerna skall arbeta fram
handlingsplaner som syftar till att bryta den
tilltagande segregationen. Därutöver har en särskild
kommitté tillsatts för att utveckla arbetet med
invandrarnas integration.
Inom regeringskansliet utarbetas också förslag till
hur arbetet mot främlingsfientlighet och rasism skall
utformas. Över 7 miljoner kronor har beviljats
ungdomskampanjen "Ungdom mot rasism". I varje
kommun stöds lokala samarbetsprojekt med denna
inriktning.
Antalet vapen i Sverige ökar stadigt. Det har blivit
allt vanligare att ungdomar beväpnar sig med knivar
och andra farliga föremål. Tungt kriminellt belastade
personer har också i ökad utsträckning tillgång till
skjutvapen. Ett antal mycket allvarliga brott har
förövats med skjutvapen här i landet under det senaste
året.
Regeringen har därför nyligen påbörjat ett arbete
med en genomgripande översyn av
vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga
våldsbrott. Målsättningen är att skapa ett samhälle där
endast legal hantering av vapen förekommer. Arbetet
omfattar flera olika områden, bl.a. skall vapenlagen
och knivförbudslagen ses över. Arbetet skall
redovisas före utgången av år 1996.
En särskild arbetsgrupp arbetar också med frågor
om åtgärder för att skärpa säkerhetsskyddet när det
gäller militära skjutvapen.
Ett särskilt angeläget ämne är att motverka våld
mot kvinnor och barn. Kvinnovåldskommissionen
kommer snart att redovisa sitt uppdrag.
Prostitutionsutredningens förslag är nu ute på remiss.
Det är min förhoppning att vi med dessa förslag som
grund skall kunna presentera åtgärder som förstärker
kvinnors och barns skydd mot att bli utsatta för
sexuella övergrepp och annat våld.
Tillämpningen av lagen om besöksförbud har på
regeringens uppdrag utvärderats av BRÅ. Uppdraget
redovisades nyligen till regeringen.
Dessutom pågår ett flertal projekt som syftar till
att förbättra skyddet för kvinnor som utsätts för våld
eller hot. Regeringen avser nu att utvärdera flera av
de åtgärder som vidtagits till stöd och skydd för
utsatta kvinnor. Utvärderingen kommer att ske inom
ramen för en samlad utvärdering av åtgärderna inom
brottsofferområdet.
Även här är syftet att skapa en samlad bild av de
åtgärder som vidtagits och vilka effekter som de har
haft.
Vad jag har redovisat är de väsentligaste inslagen i
regeringens samlade politik mot våldet.
Vi har påbörjat ett långsiktigt arbete, och jag är
övertygad om att vi är på rätt väg.
Jag vill emellertid avslutningsvis betona att
åtgärder mot våldet inte bara - och inte ens
huvudsakligen - är en uppgift för oss politiker.
Regeringen och riksdagen kan undanröja hinder och
skapa förutsättningar för arbetet mot våldet. Det krävs
dock ett lokalt engagemang och ett brett deltagande
för att åstadkomma förändringar. Vi måste alla ta
ansvar för det samhälle vi lever i och söka förbättra
det.