Fru talman! Jag får börja med att inleda med att konstatera att ministern inte höll sig till vare sig tiden eller sanningen här.
Jag uppskattar att se ministern här i talarstolen, men det är klart att jag hade uppskattat om vi kunde konstatera att alla är med på att vi inte ska tillbaka till 2015/16. Det är alla med på.
Vi uppskattar att det har blivit hårdare tag mot kriminella och att folk som begår brott utvisas. Det har vi varit med på, och vi är med i kampen mot skuggsamhället etcetera. Det finns gott om bevis för det eftersom vi har röstat för majoriteten av regeringens förslag. Det som vi inte har röstat för är det som är dåligt.
Jag tror inte, som ministern var inne på, att någon har uppfattat att den här regeringen leende välkomnar människor. Tvärtom skrattar de när människor utvisas. Det är en annan politik.
Låt oss prata om integrationen. Under den här regeringen har vi fått över 100 000 fler arbetslösa, men ni i regeringen vägrar att lyssna på våra förslag om att skapa fler jobb och göra det lättare att anställa.
I skolan har vi rekord i utslagning. Aldrig förr i svensk historia har så många barn lämnat skolan utan att klara den. Det är Tidöpolitiken.
Låt oss prata om språket. Ni säger nej till våra förslag om krav på intensiv svenska i skolan och att sfi ska övergå till jobbsvenska så att man har fokus på jobb och lär sig språket. Det säger ni nej till.
Vi anser allihop att utanförskap ska bekämpas och att ansvar ska uppmuntras. Människor ska ta ansvar för sig själva och försörja sin egen familj, men dagens debatt handlar om något annat. Man höjer kraven kraftigt, och man säger: Även framgent riskerar du eller din familj att utvisas för att du får barn.
Det är inte att öka integrationen eller att skapa en vettig politik. Det är bara vansinne.
Låt oss ha hårda krav, och låt oss se till att det blir tydligt för den som kommer hit att man ska bidra till Sverige. Men låt oss få en vettig och klok politik – inte det här.