Fru talman! Tack, Ludvig Aspling!
Jag har under de tio år jag varit aktiv i svensk politik spenderat en hel del tid - vissa dagar tänker jag att det är på tok för mycket tid - med att debattera med partikamrater till Ludvig Aspling. En sak som ofta återkommer när man gör detta är två bärande argument i två för vår tid centrala politiska frågor: migration och klimat.
När det gäller migration anförs från sverigedemokrater ofta argumentet att vi ska hjälpa till på plats. Jag tror i grunden att det är fel att försöka ställa dessa två saker - migrations- och asylpolitik i Sverige och bistånds- och utvecklingspolitik - mot varandra, men vi kan notera att detta är något som Ludvig Asplings partikamrater ofta gör.
På ett liknande sätt förhåller det sig inom klimatpolitiken. Det är sällan här i Sverige eller kanske ens i Europa som vi behöver göra åtgärderna. Det är ofta någon annanstans.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Jag har med mig den här ryggsäcken, alla debatterna och diskussionerna, och noterar att Sverigedemokraterna i sitt budgetförslag drar ned på biståndet och de pengar som ska, lite förenklat, hjälpa till på plats. Ni vill dra ned på de medel som ska gå bland annat till klimatåtgärder och klimatanpassning. Vad blir det då kvar av att vi ska göra saker någon annanstans?
Min fråga till Ludvig Aspling är därför: Hamnar inte Sverigedemokraterna i ett läge där de varken vill göra nytta här i Sverige eller någon annanstans i världen? Är det inte så att de drar ned på det som de hade som ursäkt för att inte visa en öppenhet i asylpolitiken och inte göra kraftfulla klimatåtgärder i Sverige?