Herr talman! I propositionen Vissa skolfrågor
m.m., som för ett tag sedan lades fram på riksdagens
bord, anger regeringen att man avser att ersätta be-
nämningen hemspråk med benämningen modersmål.
Skälet till detta namnbyte är att man vill förstärka
ämnets ställning.
Vi anser dock att det egentligen mera är fråga om
en ändring av kosmetisk natur. Det verkliga skälet till
denna förändring är egentligen, som det står i propo-
sitionen, att antalet elever som läser hemspråk har
minskat. Kommunerna har gjort besparingar som
drabbat hemspråksundervisningen. Vidare är det svårt
att rekrytera studenter till lärarutbildning med den här
inriktningen. Då blir det problem för hemspråkslärare
med fortbildningen och bristen på läromedel. Men
just av de skälen har vi väldigt svårt att se att det
skulle hjälpa att byta namn, från benämningen
hemspråk till benämningen modersmål. Förstärks det
då på läromedelssidan och förstärks då exempelvis
rekryteringen av studenter? Och skulle kommunerna
då anslå mera pengar osv.? Nej, det tror inte vi. Det
finns ingen anledning att blanda bort korten på det
sätt som här görs. Det är kanske ganska svenskt
ibland att tro att ett problem löses genom att man
byter namn, men så är det ju inte.
Begreppet hemspråk är, menar vi, ett vedertaget
begrepp. Hemspråk är det språk som talas i hemmet, i
familjen - i motsats till det språk som talas i samhället
runt omkring. Beträffande barn som är boende i Sve-
rige och som har en eller två föräldrar som talar ett
annat språk - men det finns ju också familjer där
föräldrarna kommer från olika länder - menar man att
svenska är språket i skolan och i samhället runt om-
kring. Då är faktiskt benämningen hemspråk relevant.
Av det skälet motsätter vi oss regeringens förslag.
Med detta yrkar jag bifall till den moderata reser-
vationen i betänkandet.