Herr talman! Vi brukar ju i debatterna koncentrera oss på sådant som vi inte är så nöjda med, men jag skulle vilja berätta om något som delvis skulle kunna vara en solskenshistoria. Åtminstone är det något som har vänt till det bättre.
Våren 2002 drabbades den del av landet som jag bor i, Österlen, av haveriet av det kinesiska fartyget Fu Shan Hai. Det rammades av ett polskt fartyg i Bornholmsgattet, mellan Sverige och Bornholm, som är ett av de mest trafikerade vattnen i norra Europa. Oljan - det var bara drivmedel - spolades upp på Österlens stränder. Där låg den tills vi, frivilliga och naturligtvis personer från stat och kommun, tog upp den. Också den sommaren kunde vi sedan bada utan att få alltför mycket olja på oss, men det var till stora kostnader och stort lidande för djurlivet.
Till följd av detta motionerade jag, och har fortsatt motionera, om ekonomiska incitament för att lämna spillolja i hamn, om krav om lots i Bornholmsgattet, om separata farleder - på samma sätt som man redan har i Öresund - om dubbla skrov för oljetransporter och så vidare. I varenda behandling i trafikutskottet hittills har mina motioner blivit nedröstade och avstyrkta, men nu har de gått igenom. År 2002 inträffade olyckan, och nu, 2006, gick förslagen igenom. Visserligen var det inte med bistånd från Socialdemokraterna men från övriga partier. Det ger mig tilltro till att det är lönt att arbeta politiskt. Fyra år kan synas vara en lång tid, men det visar att det är möjligt att få till stånd en förändring, även om inte alla har varit med och hejat på lika mycket. Detta är det positiva som man kan glädjas åt.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 10, om M/S Estonias förlisning. Jag återkommer till den frågan, men först vill jag nämna något om några andra reservationer som Kristdemokraterna är med på.
I reservation 4, om Sjöräddningssällskapet, noterar vi kristdemokrater tillsammans med Folkpartiet att det är viktigt att Sjöräddningssällskapets roll får bestå. Kärnverksamheten, att rädda liv och att assistera vid räddningsaktioner till höst, måste få vara prioriterad utan att andra uppgifter läggs på denna funktion. För att slå vakt om detta har vi reserverat oss.
I reservation 6 pekar vi på nödhamnarnas betydelse. Beredskapen inför oljekatastrofer kan höjas bland annat om man utser nödhamnar. Sverige har enligt vår mening fortfarande inget juridiskt hållbart system av nödhamnar såsom EU har krävt. Det finns mer att göra. Med vår reservation vill vi trycka på.
I reservation 7 pekar vi på bunkeroljan. Det är svårt för sjöfarten och branschen att påverka situationen så att fartygen drivs med så miljövänligt bränsle som möjligt. Det är naturligtvis önskvärt också för redarna att oljeeldningen på fartygen har låg svavelhalt, men det stora problemet för rederierna är svårigheten att få tag i bunkerolja av tillräckligt god kvalitet, alltså sådan som är renad från svavel, i andra europeiska hamnar. Vi menar att det är angeläget att det ställs ökade krav på oljeleverantörerna och raffinaderierna, som har ansvar för bunkeroljans kvalitet. Vi vill få till stånd en internationell överenskommelse med miljökrav på bunkeroljan.
Detta var några nedslag, utan att inveckla mig alltför mycket i reservationerna. Jag sparar lite energi åt frågan om M/S Estonia och reservation 10, som jag yrkade bifall till.
Claes-Göran Brandin sade att det inte hade hänt något på ett år, och så ville han skjuta över ansvaret på regeringen. Det kan jag förstå. En sådan argumentation skulle kanske också jag frestas till om mitt parti satt i regeringsställning. Det är naturligt att man vill att någon annan ska bära ansvaret, men just nu i denna debatt, innan vi har tryckt på voteringsknapparna, ligger ansvaret här hos oss i trafikutskottet. Sedan lämnar vi över det till kammaren, kammaren tar beslut och regeringen får verkställa besluten. Just nu, gode Brandin, är det vi som delar ansvaret när vi inför kammaren redovisar att det är nödvändigt att vi ser över den utredning av Estonias förlisning som har gjorts.
Vi yrkar på en oberoende internationell granskning av haveriutredningen. Finns det någon ledamot som tror att det är ogrundat när Estlands regering och den estniske åklagaren pekar på brister i utredningen? Finns det någon som tror att alla kort ligger på bordet? Jag har inte hört någon säga det i korridorerna, och jag har inte upplevt någon debatt där man har menat att hela bilden är öppen och klar. Det finns en del som inte är sagt. Om detta blir den sista debatten jag för i trafikutskottet skulle jag liksom en tidigare statsminister vilja säga: Sanningen kommer fram förr eller senare. Då vill jag och mitt parti stå på den sida som har bidragit till att kasta ljus över detta i stället för att mörklägga.
Det finns uppgifter som tyder på att det har skett en explosion vid bogvisirets fäste. Det finns ögonvittnen som inte har fått komma fram och som motsäger att bogvisiret skulle ha lossnat en kvart efter midnatt. Det finns videofilmer som har avbrott. Det finns passagerare som har känt hårda stötar. Det finns uppgifter om hur vattnet har strömmat in under bildäck, vilket det inte ska kunna göra.
Dessa frågor är inte belysta. Är det någon av kammarens ledamöter som vill komma upp i denna talarstol och säga att allt är klarlagt, allt är belyst så välkomnar jag det. Varsågod!