Herr talman! Först vill jag yrka bifall till den moderata reservationen 2 under punkt 2 i betänkandet. Jag instämmer naturligtvis i de övriga yrkandena från Moderaterna men inskränker mig till att yrka bifall till reservation 2.
Tyvärr, herr talman, har sjöfarten enligt min uppfattning hamnat i skymundan i regeringens transportpolitik. Sjöfarten har för mig en självklar plats för transporter i Sverige, inte minst för att den är så energieffektiv. Godshanteringen i våra hamnar måste vara konkurrensneutral i förhållande till andra transportslag. Enligt gjorda utredningar bär sjöfarten i högre utsträckning sina egna kostnader än övriga transportslag.
Farleder och hamnar finansieras av sjöfartsavgifter. Staten, kommuner och andra intressenter har under åren ökat avgiftsuttaget kraftigt. Kostnaderna för att angöra svensk hamn är numera väsentligt högre än motsvarande kostnader i de flesta av våra grannländer. Samtidigt har betydande reduceringar gjorts av avgifterna för landtransporter, bland annat genom sänkta banavgifter. Resultatet har blivit att gods som tidigare fraktades sjövägen i stället transporteras på järnväg och väg.
Herr talman! Isbrytning, sjömätning, sjöräddning, lotsning och välfärdsråd är dryga kostnader som sjöfarten måste betala men som saknar motsvarighet för de landburna transportslagen. Till detta kan läggas statens avkastningskrav på Sjöfartsverkets kapital som gör Sjöfartsverket till ett av landets mest lönsamma transportföretag. Denna kostnadsfördelning förekommer inte i andra närliggande länder, och avgifterna för att anlöpa svensk hamn är därför ungefär dubbelt så höga som motsvarande kostnad i konkurrerande hamnar.
Genom Sjöfartsverkets taxekonstruktion riskerar stora delar av sjöfarten att slås ut. En anpassning av Sjöfartsverkets taxa till den samhällsekonomiska marginalkostnaden skulle innebära väsentligt lägre kostnader för sjötransporter och därmed också minskad belastning på väg- och järnvägsnätet. Det är av största vikt, herr talman, att de rationaliseringar som påbörjats inom Sjöfartsverket får fullföljas.
Till skillnad från andra länder inom EU har Sverige inte övergått till tonnagebeskattning vid beskattning av fartyg. Tonnageskatt beräknas på fartygets intjäningsförmåga. Därmed saknas fortfarande en viktig del för att svensk sjöfartsnäring ska ha så goda konkurrensvillkor som EU:s gemensamma sjöfartspolitik ger möjlighet till. För närvarande har de flesta EU-länder någon form av sådan skattemodell. Detta utreds nu också i Sverige. Jag beklagar att den av riksdagen beställda utredningen om tonnageskattens införande fördröjs på ett oacceptabelt sätt.
Herr talman! I många hamnar fortlever skråväsendet i form av stuverimonopolet, vilket leder till dyra stuveriorganisationer och orationella hanteringsmetoder. Enligt Romfördraget omfattas hamnverksamheten av den fria rörligheten för varor och tjänster, som enligt kommissionen innebär att medlemsstaterna är skyldiga att avreglera eventuella monopol. Vi anser att det är viktigt att inleda en avreglering av hamnverksamheten för att öka konkurrensen.
Herr talman! Sverige måste också vara pådrivande i internationella organ för att strängare säkerhets- och miljökrav ska införas för sjöfarten. Strängare regler måste till för att åstadkomma säkrare fartyg. Det gäller inte minst dubbelskrov för fartyg med miljöfarliga laster. Reglerna för fartygsleder genom känsliga havsmiljöområden måste skärpas, och ett system med miljölotsar för övervakning och kontroll av lastfartyg som trafikerar Östersjön bör införas.
Vikten av att besättningarna har hög kompetens och erfarenhet av de speciella krav som ställs vintertid bör understrykas. Detta har också utskottet ställt sig positivt till.
Slutligen, herr talman, vill jag instämma i Socialdemokraternas syn på Estoniaproblematiken och de motioner som behandlas i betänkandet.