Herr talman! Tack, Peter, för frågorna! Jag tyckte att det fanns mycket i ditt anförande tidigare som var tilltalande. Det var ett till stora delar bra anförande.
Vad gäller lokalt ledd utveckling står vi för och har vi debatterat just att vi tror att medel verkar bättre om man lokalt får möjlighet att se till att de får bäst effekt. Det handlar om att man kan fatta beslut lokalt så att det inte är, om man får uttrycka det så, i Stockholm alla beslut fattas. Det är ute i landet som man fattar de besluten.
Den här anmälan ska jag inte gå in på i den här debatten, för jag kan den alldeles för dåligt.
På frågan om vi är nöjda med landsbygdspolitiken svarar jag att hade vi varit helt nöjda så hade vi inte startat Landsbygdskommittén. Vi kan konstatera, vilket jag också sa i mitt anförande, att egentligen oavsett vilken regeringsfärg vi har haft de senaste 40 åren hade man behövt prioritera annorlunda. När vi blickar i backspegeln kan vi ju se hur landsbygdsutvecklingen har varit, vilka beslut som har tagits och vilka effekter det har fått.
Nu har vi ändå ett delbetänkande där vi är eniga. Vi har en sammansatt kommitté som fortsätter att spetsa till ytterligare förslag där vi förhoppningsvis kan få breda överenskommelser som läggs fram i den här kammaren så att vi kan få en bättre landsbygdspolitik.
Winnet har bedrivit verksamhet i ca 15 år, och det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som sjösatte det. Jag tror att det var Ulrica Messing som drev den frågan i regeringen på den tiden. Det är inte så att vi drar in några pengar, utan de 36 miljoner som ligger och har legat till Winnet går i dag via Tillväxtverket. Pengarna är alltså inte borta, utan de verkar i regionerna i dag.