Herr talman! Jag tänker också uppehålla mig vid diskussionen om kommunalt företagande. Den motion som konstitutionsutskottet har behandlat har en hel del viktiga och bra poänger. Det finns ett tydligt behov av ökad konkurrens av flera aktörer och därmed ökad medborgarnytta. Vi tycker att det är positivt och lovar gott för framtiden att även miljöpartister lyfter fram den sortens tankar.
Vi är också helt inne på uppfattningen att det är viktigt med gröna alternativ. Det är viktigt med hållbar utveckling. Vi gillar också tanken på mångfald på energimarknaden så att konsumenterna erbjuds fler alternativ än vad som är fallet i dag. Det är förutsättningen för att både marknad och konsumenter ska klara omställningen till en grön och hållbar utveckling. Vi har förespråkat sådana här tankar både före och efter valet 2010, vill jag påpeka. Vi menar att det gröna folkhemmet måste vara färgblint och att miljö- och klimatfrämjande åtgärder måste gå före partipolitiska hänsyn.
Det finns dock problem med diskussionen så som den förs i motionen. Motionärerna framför vikten av likvärdiga villkor för offentligägda och privata bolag, framför allt med tanke på energi- och miljöbranschen. Det är dock ingen alldeles lyckad eller oproblematisk tanke att ge kommunala bolag samma villkor som de privata företagen har. De kommunala bolagen har nämligen förutsättningar och fördelar som privata företag saknar, inte minst när det gäller möjligheterna till förlusttäckning.
Det är lätt att driva företag när man gör det med någon annans pengar i ryggen. Det är pengar som dessutom inte tar slut lika lätt. Vi vet ju alla att skattebetalarnas plånbok i princip är hur stor som helst. När kapitalbehov uppstår har de kommunala bolagen helt andra möjligheter att skaffa mer kapital och öka sina krediter än vad privata företag har.
Det finns dessutom andra sätt som kommuner kan hjälpa och bistå sina kommunalt ägda energiföretag. Man kan underlätta etablering, man kan utöka sitt engagemang som kund och man kan främja olika typer av lokal företagssamverkan.
I motionen diskuteras också lokaliserings- och självkostnadsprinciperna som är ett bärande fundament i avgränsningen av de svenska kommunernas möjlighet att agera. Motionärerna vill förändra de här två principerna, men vi menar att lokaliseringsprincipen är bra och rimlig. Det ligger i sakens natur att kommuner och landsting och deras verksamhet ska befinna sig och vara till för de människor som finns inom kommunens geografiska område, för kommuninvånarna. Att använda kommuninvånarnas pengar på företagande utanför kommunens gränser faller utanför lokaliseringsprincipen, och vi tycker att det ska förbli så.
Det finns dessutom möjlighet att göra avsteg från dessa principer, vilket också nämns i betänkandet. I ellagen finns till exempel en möjlighet för kommunala företag att bedriva produktion och handel med el samt därtill hörande verksamhet. I fjärrvärmelagen finns det undantag från självkostnads- och lokaliseringsprinciperna för kommunala företag som bedriver fjärrvärmeverksamhet. I naturgaslagen finns möjlighet till undantag från lokaliseringsprincipen, dels när det gäller handel med naturgas och därmed sammanhängande verksamhet, dels vid överföring av naturgas.
En utredning kommer att presentera ett betänkande senast den 1 mars i år. I direktiven påpekas att viss kommunal näringsverksamhet som baseras på självkostnadsprincipen kan leda till konkurrensproblem. Utredningen undersöker om det för dessa fall är möjligt att utforma något slags undantag från självkostnadsprincipen. Dessutom har utredaren i uppdrag att utreda behovet av en eventuell konsekvensändring i förbudet mot att bedriva verksamhet i vinstsyfte. Utredningen ska som sagt vara klar den 1 mars. Därför menar vi att det är rimligt att invänta de förslag och rekommendationer som utredaren kommer med.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.