Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret! Jag kan konstatera att halva svaret egentligen är en redovisning av ett slags analys av vad regeringen själv anser att man har åstadkommit, att man har kommit ganska långt i den här frågan. Jag kan säga att bakgrunden till min interpellation inte är det som står, att jag har identifierat ett fel. Jag har rört mig ganska mycket ute i landet och besökt en hel del olika former av industrier och verksamheter. Nästan på varje ställe, framför allt där man har en utvecklingspotential och känner att man vill nyinvestera och investera i verksamheten, kommer frågan upp om hur besvärligt det är med miljöhanteringen och vilken tid det tar. De verkställande direktörer jag har pratat med säger att man har det ganska kämpigt med sina styrelser att få investeringarna till stånd därför att det tar sådan tid att få dem på plats och få dem förverkligade. Det råder tveksamhet i vissa företagsstyrelser om man verkligen ska släppa loss de resurser som man behöver för att kunna utveckla verksamheten.
Där finns det en stor oro, och det oroar mig också. En stor del av vår basindustri, inte bara LKAB som jag nämnde utan framför allt på papperssidan och sågverkssidan, har stora bekymmer. Det är industrier som ger viktig sysselsättning inte minst i bygder och områden där jag vet att både Andreas Carlgren och jag har gemensamt intresse av att de överlever för framtiden.
Vad jag förstår av svaret har inte miljöministern någon ambition att göra någonting åt det här, utan han, vad jag konstaterar, känner sig ganska tillfreds med den process som är just nu. Det är riktigt, som miljöministern påpekar, att basen i miljöbalken ligger i en instruktion från EU-nivå. Där säger man tydligt att myndigheterna utifrån sina egna roller ska ta beslut och ses i en helhet.
Ett annat problem som dyker upp som jag inte nämnt i min interpellation men som är en viktig del är att myndigheter överklagar varandras beslut. Det gör att det drar väldigt långt ut på tiden. Här kan vi se att Naturvårdsverket inte är den som är minst aktiv på det här området och fördröjer många sådana här processer. Jag menar inte att vi ska ha en prövning där man släpper igenom vad som helst, men det är samtidigt viktigt att se hur det fungerar i dagens läge utifrån miljöbalken, vilka praktiska erfarenheter vi kan dra av miljöprövningarna och vad som kan göras för att det ska bli bättre och bli en smidigare process. Det finns en stor debatt om det.
Har miljöministern fört diskussioner med berörda myndigheter? Jag har sett själv i min egen bygd hur Naturvårdsverket agerat. Hade det inte räckt med en miljöprövning? Det visar sig att man till exempel inte tagit del av de praktiska förutsättningarna. Man för fram argument, och när regeringen prövat frågan vinner det laga kraft. Jag tycker att man många gånger överklagar automatiskt.
Det handlar om stora ekonomiska intressen i många fall. Det är en stor irritation om detta. Jag skulle vilja ha lite svar från miljöministern på hur han ser på den här problematiken.